Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Magont var äggstockscancer

När Jennie Wihk, 25 år, gick till Rimbo-Edsbro husläkarmottagning med magont skickade läkaren hem henne utan att ha hittat orsaken till värken. Några månader senare opererades hon för äggstockscancer.

Annons

Nu har hon anmält läkaren till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

Så ingen annan ska behöva drabbas av samma misstag som jag, säger hon.

Jennie Wihk låter varken bitter eller arg och om det inte var för den reaktion hon fick från en narkossköterska på Karolinska sjukhuset skulle hon kanske inte ha gjort någon anmälan.

När jag berättade min historia för narkossyrran reagerade hon så starkt. Hon sa att det var ett tjänstefel. Hon menade att en läkare som inte kan ställa diagnos själv, ska skicka patienten vidare till akuten.

Det var i våras som Jennie Wihk gick till husläkarmottagningen i Rimbo första gången.

Jag hade haft ont i magen ett tag och tänkte att det kanske var stress.

Doktorn kände och klämde och så fick jag lämna blodprov.

Resultatet blev att Jennie Wihk fick ett recept på Levaxin.

Jag hade någon obalans mellan hypofys och sköldkörteln.

Värken gav inte med sig och i juli gjorde Jennie Wihk ett nytt besök på läkarstationen. Den här gången träffade hon en ny läkare. När han klämde henne på magen gjorde det så ont att hon fick tårar i ögonen.

Mitt urinprov visade att jag hade mycket vita blodkroppar. Han föreslog att jag skulle komma tillbaks nästa dag och lämna ett nytt urinprov som de kunde ta odling på.

I slutet av juli, när Jennie Wihk var på semester i Småland och hade väldigt ont, ringde hon för att få reda på resultat från odlingen.

De sa att den inte hade visat något.

Den 25 augusti började hon sitt nya arbete som husmor vid Edsbro skola. Trots magvärken skötte hon jobbet.

Fredagen den 3 oktober fick jag kramper i magen.

På kvällen ringde hon till vårdguiden och blev uppmanad att omgående åka in till akuten på Norrtälje sjukhus. Dagen efter skiktröntgades hon och på lördagskvällen fick hon veta att hon hade en tumör på ena äggstocken. Hon slussades vidare till Karolinska och den 7 oktober opererade läkaren bort hennes högra äggstock där det fanns en åtta centimeter stor tumör.

Den 23 oktober fick hon veta att tumören var elakartad och hade spridit sig mot bukhinnan. Därtill hade hon en tumör till som satt på livmodern.

Sedan dess har hon fått cellgiftbehandlingar.

Tumören sitter så illa så nu hoppas de att den har minskat av behandlingen.

Hon gör en paus i berättelsen. Hon är tvungen att släppa ut lite tårar.

Om inte tumören svarar på cellgiftbehandlingen måste de ta bort hela livmodern. De sa så här: ”Hade du varit 50 år och redan haft barn hade vi tagit hela paketet.”

Tankarna går tillbaks till husläkarmottagningen i Rimbo.

Även om de hade upptäckt att jag hade cancer vid första besöket hade jag kanske inte varit frisk i dag, men jag hade kanske sluppit den här spridningen.

Trots att hon kämpar mot en svår sjukdom ger hon ett lugnt och samlat intryck. Men ibland tappar hon modet och gråter.

På Karolinska säger de att jag har den snällaste av den elaka cancern och att det nog ska gå bra eftersom jag annars är ung och frisk.

På fredag ska hon få sin tredje cellgiftbehandling och den 15 december ska hon röntgas. Sedan vet hon om hon får behålla livmodern eller ej.

I så fall blir det bästa julklappen, men jag är beredd på att jag kanske inte kan få barn den naturliga vägen, säger Jennie Wihk.

Mer läsning

Annons