Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyvia, 7 år, längtar hem till lillebror

Det har gått nio månader sedan Luzia Ohlsson ansökte om uppe-hållstillstånd för sin sjuåriga dotter Lyvia.

Annons

Än har inget svar kommit från Migrationsverket.

Det handlar ju om ett barn som väntar. Vi förstår inte varför det ska ta sån tid, säger Luzias man Conny.

I slutet av januari åker Luzia och Conny Ohlsson till Brasilien.  De ska stanna en dryg månad och umgås med Luzias släkt.

De har ännu inte träffat vår lille son Filipe, säger Luzia.

Till hemresan den 23 februari har de även en biljett till Lyvia.

Har hon inte fått uppehållstillståndet tar vi med henne på turistvisa. Vi måste ta med henne. Det går inte att lämna kvar henne igen. Hon väntar så på att få komma hit, säger Conny.

Varje gång jag ringer frågar hon: När får jag komma? säger Luzia.

Alla papper har varit ifyllda och klara sedan i maj förra året.

Min familj bor i Natal och min syster flög fyra timmar med Lyvia till Sao Paulo för att hon skulle intervjuas på Svenska ambassaden, säger Luzia.

Hon berättar om en del av den pappersexercis som ingår i ansökan.

Här ville de ha papper på att hennes pappa och den brasilianska regeringen godkänner att hon flyttar och där ville de ha papper på att hon kommer att få gå i skola när hon kommer hit. Hon är DNA-testad och allt är klart.

När de lämnade in alla ifyllda formulär fick de beskedet att det skulle ta sex månader.

Conny Olsson och Luzia träffades 2005.

Jag var på semester i Brasilien, säger Conny.

Första året pendlade de till varandra. Sedan beslutade sig Luzia för att prova på Sverige.

Det var en chansning att flytta hit, säger hon.

Eftersom allt kändes främmande och osäkert stannade Lyvia kvar i tryggheten i Brasilien.

Där lever alla tillsammans. Hon bor med mormor och morfar och har sin farmor och farfar och sin pappa, säger Conny.

Han och Luzia gifte sig i Sverige december 2006. Samtidigt blev Luzias uppehållstillstånd klart. Ett år senare firade de bröllop i Brasilien.

Det var jättejobbigt när vi skulle åka hem eftersom Lyvia inte fick följa med, säger Luzia.

Sedan dess har hon bara haft kontakt med dottern via telefon och dator.

Åtskilliga gånger har hon och Conny ringt handläggarna på Migrationsverket och frågat varför inget händer.

Men det hjälper inte att tjata, då säger de bara: ”Tycker du att barn i krigszoner ska bli lidande för att du får gå före?”, säger Conny.

Han fortsätter:

Vi känner oss maktlösa. Vem ska man vända sig till när man vill klaga på Migrationsverket? Det är ju en myndighet som vi betalar skatt för att få ha.

Det är som att betala tv-licens men ha en svart tv i ett halvår.

Mer läsning

Annons