Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löven faller ett efter ett

Annons

Löven faller ett efter ett i eftermiddagssolen under tiden jag sitter på trappan med en kopp kaffe och läser lite av de nyhetsbrev jag prenumererar på. Samtidigt försöker jag få någon form av ordning och summering på hur mycket likvida medel olika central- och riksbanker varit tvungna att gå in med för att rädda det finansiella systemet.

Denna räddningsaktion var nödvändig eftersom i förlängningen hela betalsystemet var hotat. Jag deltog i ett krisspel för ett par år sedan och resultatet av ett havererat finans- och betalsystem är svåra att beskriva i ord.

Senast någonting som var i närheten av detta hände var när Sovjetunionen kollapsade 1991 och vissa delrepubliker var tvungna att övergå till byteshandel. Sovjet upphörde att vara en av två supermakter eftersom dess försvarsmakt imploderade av bristen på likvider i kombination med för stora åtaganden.

I dessa nyhetsbrev kom ett par notiser som väckte mitt intresse till liv. Den ena berörde Robert Gates, USA:s försvarsministers, rundresa i sydöstra Europa. Hela resan och alla möten påminner mig om den desperate säljarens sista försök att rädda det som räddas kan. Robert Gates kräver nu att Natos medlemstater bidrar med antingen trupp eller likvida medel för att öka det nuvarande engagemanget från 33 000 man till 43 000 i Afghanistan.

Den andra berör hur delar av den ryska Svarta havs-flottan för första gången på 17 år passerar ut genom Gibraltarsundet för att delta i en övning med Venezuela. Det sker utan att USA ger så mycket som en kommentar ifrån sig, möjligtvis ett missnöjt mummel. Än mer märkligt ter det eftersom Venezuela ligger i den zon som president Kennedy utropade till USA:s intressesfär i samband med Kubakrisen och som man försvarat sedan dess.

Nu bedömer jag att det kommit de första tydliga tecknen på hur ”overstretched” USA:s ekonomi och säkerhetspolitiska engagemang är. Tecken som nu kommer, ett efter ett.

Hur USA ska ha råd med dessa åtaganden när vi fortfarande inte sett lågkonjunkturens effekter slå igenom är en gåta med alla de miljarder dollar som krävs för att rädda det egna finansiella systemet. I förra veckan nekade man sin Nato-allierade Island ett lån på fem miljarder dollar vilket fick Island att vända sig till Moskva.

Det Natomedlemskap som framför allt Allan Widman (fp) men även i viss mån Göran Pettersson (m) förordar känns allt annat än stabilt nu. Mer relevant känns ett ökat europeiskt engagemang som baseras på det finansiella samarbete vi sett mellan Tyskland och Frankrike.

Det var ingen slump att det var just president Sarkozy som förhandlade fram vapenstilleståndet i Georgien. Frankrikes och Rysslands band är starka och går långt tillbaka i tiden, tillbaka till Peter den stores dagar. Vår säkerhet är beroende av Europas säkerhet, och vi måste kunna lämna ett kvalificerat bidrag till detta.

Krisen på finansmarknaderna börjar nu leda till de första tecknen av ett avklätt säkerhetspolitiskt engagemang och annorlunda framtida landskap.

Likt ett träd om hösten.

Där löven faller, ett efter ett.

Johan Westerholm

Mer läsning

Annons