Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt oss pröva medborgarkaféer

Annons

Idén med ”medborgarkaféer” på kommunfullmäktiges möten har upprört en del, däribland socialdemokraten Jan Emanuel Johansson. Det vill säga: det som upprör är nog inte ”kafé”-idén utan tanken att de skulle ersätta de så kallade allmänhetens frågestunder som brukar inleda fullmäktigemötena.

Som en av dem som gillar och i demokrati- och valnämnden röstade för ”medborgarkaféerna” vill jag gärna ge min syn på saken.

För det första handlar det om ett försök. Det är inte sagt vare sig att ”allmänhetens frågestund” ska försvinna definitivt eller att kaféerna ska bli permanenta. Tvärtom tror jag på

NT:s politiske chefredaktörs Reidar Carlssons idé om att varva båda metoderna (förutsatt förstås att kaféerna visar sig fungera).

Dessutom tror jag att beslutet grundar sig på ett uppriktigt försök att förbättra kontakterna mellan väljarna och de valda. Det är ju nämligen så att ”frågestunderna” har allvarliga brister, vilket även Jan Emanuel Johansson är medveten om.

Bland annat säger reglerna att frågorna bara ska ”besvaras”, inte debatteras. Varför då inte tillåta debatt? Helt enkelt därför att det skulle dra ut alldeles för mycket på tiden.

Som den 4 november, då många och väl motiverade frågor om Flygskolan ledde till många och delvis långa svar (där för övrigt den politiska debatten hela tiden skymtade bakom hörnet). Efter det dröjde det inte så värst länge innan den ”riktiga” Flygskoledebatten tog vid, det vill säga den som stod på dagordningen, då själva beslutet skulle fattas. Och då vi delvis fick frågestundens argument i repris.

Detta är ett praktiskt problem, som möjligen kan lösas. Värre är enligt min mening det faktum att det är väldigt få människor som alls har modet och förmågan att ställa sig upp inför cirka 100 personer och framställa sin fråga.

Som demokratiskt verktyg är ”allmänhetens frågestund” helt enkelt alldeles för bristfälligt. Den saken understryks också av att det i själva verket inte alls är särskilt ofta som det över huvud taget ställs någon ”allmänhetens fråga”. Och därför tror jag att en mer avspänd atmosfär, där vem som helst kan komma och sätta sig vid ett bord och prata med politikerna och även få delta i en debatt är väl värd att pröva (precis som också Reidar Carlsson säger).

Till sist: som argument mot frågestunderna har vissa politiker också anfört att ”det är ganska vanligt att kommunens egna anställda passar på att ställa frågor” (citat ur NT den 7 november). Förmodligen har man tänkt framför allt på skoldebatterna, då även lärare har tagit tillfället att protestera genom att begära svar på frågor som man har haft svårt att få gehör för via de vanliga kanalerna.

Än sen då, säger jag. Lärare (och andra kommunanställda) är också medborgare! Det är snarast ett underbetyg åt den kommunala organisationen att de ser sig nödsakade att gå via ”frågestunden”. Och det är irriterande att se den saken framställas som en nackdel med frågestunderna tvärtom är det ett argument för dem!

Men som sagt: låt oss nu pröva medborgarkaféerna enligt förslaget i fyra månader och se hur de fungerar. Sedan blir det dags att bestämma hur vi ska ha det, och då måste också allmänhetens frågestund finnas med i diskussionen.

Mer läsning

Annons