Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt inte EU:s nya regler höja priset på bredband

Offentligt finansierad bredbandsutbyggnad i glesbygdskommuner som Norrtälje föreslås med jämna mellanrum. Inte minst i tider av finansiell kris är det populärt att satsa på IT-relaterade infrastrukturprojekt som syftar till att både stimulera ekonomin och ge långsiktiga fördelar.
 

Annons

Men vi måste undvika att politiker med ena handen subventionerar bredbandsuppkopplingar och med andra handen reglerar fram högre priser.

I dag har i stort sett alla nytta av elektroniska kommunikationer, men nyttan blir särskilt stor på orter med långa avstånd. Norrtälje har 28 invånare per kvadratkilometer jämfört med Stockholms 4 300 invånare per kvadratkilometer, och underlaget för butiker, bibliotek och annan service blir betydligt mindre.

Om bankkontoret ligger flera mil bort ökar värdet av att kunna betala räkningar hemma vi datorn. Undersökningar har visat att det är just tjänster av detta slag som de flesta använder internet till. Utöver att utföra bankärenden söker internetanvändarna information, läser tidningar, håller kontakten med myndigheter och handlar. Företagare betraktar numer internettillgång som en nödvändighet, och nio av tio företag har höghastighetsanslutning till nätet.

När EU nu satsar omkring tio miljarder kronor på bredband i alla Europas regioner är tanken god, även om man alltid ska ifrågasätta att offentliga medel används på en konkurrensutsatt marknad. Det anmärkningsvärda i sammanhanget är att EU samtidigt driver igenom lagar som gör internetleverantörernas verksamhet dyrare. Det tydligaste exemplet är datalagringsdirektivet, som tvingar internetleverantörer att lagra uppgifter om vem vi skickar e-post till, vem vi ringer, och vart vi rör oss med våra mobiltelefoner.

Internetleverantörernas engångskostnad för kommande övervakningslagar, som i de flesta fall kommer från EU, är mellan 11 och 16 miljarder kronor. För varje abonnent blir det en kostnad på omkring 3 000 kronor, och till det ska läggas en årlig extrakostnad på nästan 700 kronor, bara på telefon- och interneträkningen. Kostnaderna för EU-regleringar är alltså betydligt större än eventuella EU-subventioner till svensk bredbandsutbyggnad.

Alliansregeringen har kommit överens om att bara införa datalagringsdirektivet i den utsträckning som vi måste, vilket innebär att uppgifter om privat kommunikation lagras i sex månader och sedan förstörs. Thomas Bodström har meddelat att Socialdemokraterna gärna vill förlänga lagringstiden till åtminstone ett år. Alldeles oavsett vad man anser i den principiella frågan om statlig övervakning är det ofrånkomligt att det socialdemokratiska förslaget ytterligare skulle höja priset på telefoni och internetabonnemang.

I en glesbefolkad kommun där internetkommunikation spelar en stor roll bör folk engagera sig mot överdrivna regleringar som leder till högre priser och till att somliga helt enkelt inte har råd att koppla upp sig.

Mer läsning

Annons