Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kväv inte skärgårdsföretagen

Annons

Skärgårdens livsnerv är de småskaliga företagen och driftiga entreprenörerna som driver allt mellan hotell, restauranger, fiskerier och byggföretag. Utan den företagsamma skärgårdsbon som lockar turister, skapar arbetstillfällen och nya företag skulle skärgården eka allt mer tom, när fler och fler måste antingen pendla eller flytta till fastlandet för att få ekonomin att gå runt.

Politiker och tjänstemäns roll i utvecklingen måste vara att understödja och hjälpa skärgårdsbor och entreprenörer att fokusera på att bidra till en levande skärgård, inte uppfylla klåfingriga byråkraters önskemål. Det är tid för goda krafter oavsett partifärg att sätta fokus på frågan om regelförenklingar för skärgårdsnäringarna och de små företagens villkor.

Tyvärr är exemplen på orimliga regelbördor och diffusa lagar som lägger krokben allt för många. Fiskaren från Harö som tvingade stänga ned sin mycket uppskattade fiskservering, då servering av mat inte tilläts i ett rökeri, är inte ensam om att stöta på regelverk som stjälper snarare än hjälper. Att ta turister på fisketur och sälja lokalproducerad mat till dem på kajen är en regelmässig utmaning.

Andra exempel är de nitiska tillämpningarna av utskänkningsreglerna vid Möja dansbana, där den ideellt drivna dansbanan fick vinrättigheter, men bara under sitt eget sommarvarma tak, under förutsättningen att de spikade igen fönstren. Människor som under avslappnade former dricker en öl i sommarvärmen tvingades sitta i ett igenbommat hus inom ett stängslat område.

Bestämmelserna för all näringsverksamhet är nästan uteslutande anpassade till större företag som tvingar näringsidkare att efterleva regler som är mycket svåra att följa på småskalig kommersiell basis och ibland också mycket illa tillämpade i kommunerna.

Sverige har i jämförelse med övriga Europa mycket hårda regler för hantering av mat regler som visserligen är välmenande men de näringsidkare som har rustik miljö, det ”vilda” och småskaliga som en del av företagsidén blir ibland ”offer” för stelbenta regleringar. En stor skuld ligger här på livsmedelsverket och de kommunala livsmedelsinspektörerna.

Det tas lite hänsyn till att många entreprenörer är kombinationsföretagare, med säsongsbetonade affärsverksamheter och speciella förhållanden för att bedriva kommersiell verksamhet. I dag kräver de olika tillstånden för bland annat restauranger och slakterier en komplett och klar affärsidé med lokaler, inventarier och mer därtill innan tillstånd ges. En rimlig förenkling skulle vara att företagare tilläts undantag tills en affärsidé har visat sig bärkraftig. På så vis skulle vi få fler investerare villiga att satsa på nya idéer.

En skärgårdspolitik värd namnet måste beakta de unika förutsättningar och utmaningar som finns. Att gå från en politik som bromsar utvecklingen till en som puttar på kräver inte bara att lokala och regionala politiker sätter fokus på frågorna. Det behövs en samsyn kring att regelverk inte bör vara striktare än de absolut måste vara. Många regler och dess tillämpning har lagstiftningen som utgångspunkt. Om det ska bli ett framgångsrikt arbete med regelförenklingar måste regering och riksdag visa vägen.

Det är orimligt att en svårkontrollerad byråkrati hindrar skärgårdens utveckling med en svårgenomtränglig snårskog av detaljregleringar. Politiker i regionen oavsett politisk färg och nivå behöver ta täten i frågan, i vågskålen ligger den levande skärgården. 

Gustav Andersson, skärgårdslandstingsråd

Raymond Svensson, ordförande i Skärgårdsstiftelsen

Mer läsning

Annons