Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kryddad med Nobel

Pappa stod i sängkammaren och kämpade med fracken. Alla vi barn stod i dörren för att se om det skulle gå - i år igen.
Den 10 december är det 107 år sedan Nobelpriset delades ut första gången. Men för min familj är det bara 62-års jubileum.
 

Annons

I går presenterades Nobelpristagaren i fysik. Snart är det därför dags för det som brukade vara årets högtid i familjen. 1946 var min far på sin första Nobelprisutdelning. Han hade inga tankar på att gå på middagen, att se alla pristagare var en tillräcklig dröm för den unge forskarstudenten.

Luis Alvarez, fysikpristagare 1968, var lika omtalad hemma som månfararen Neil Armstrong. Alvarez prisades för något med bubbelkammaren, en apparat som fått fram spåren av världens minsta beståndsdelar. Idag är uppföljaren det omtalade jättelaboratoriet i Schweiz, LHC, där man försöker återskapa ögonblicken efter Big Bang.

Middagarna hemma kryddades med materia, antimateria - och Nobel.

Tidigt lärde jag mig namnen inte bara på freds- och litteraturpristagarna, utan också på T.D Lee, Abdus Salam och andra fysiker.

Min pappa hamnade så småningom i Nobelkommittén för fysik. Och den 10 december blev dagen då mamma lämnade konsumkassarna med tio liter mjölk och satte på sig klänningar i guld och silver, medan pappa klämde ihop sig innanför frackkragen.

Jag glömmer inte familjehistorien om Sheldon Glashow som på prisceremonins genrep, då nobelstiftelsens vd ständigt leker kung, hade manschetterna fladdrande runt handlederna. Pappa ryckte in, och så kommer det sig att min farfars manschettknappar fick ta emot Nobelpriset ur kungens hand år 1979. Fast jag vet inte om plåtslagare Arvid Carlsson hade blivit särskilt imponerad. Farfar undrade, precis som senare tiders beslutsfattare och skattebetalare: vad gör egentligen Glashows, och de andras, forskning för nytta?

Och pappa talade med ständigt samma glöd om de obesvarade mysterierna, om sökandet efter djupare förståelse, om kvarkar och om antimateria.

Fast det var liksom inte det som fastnade.

Pappa sammanfattade en gång en Nobelfest med att journalister bryr sig mer om någon snubblar nerför trappan i Blåhallen, än om någon till exempel upptäckt det symmetribrott som gör att vårt universum kunnat skapas.

Där satt det - mitt yrkesval.

Mer läsning

Annons