Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Köpmanholm nu på pränt

Post, pensionat, affärer och ångbåtsbryggan.
Det är några av inslagen när Köpmanholmsborna berättar om sin by i en ny bok.
- Det har varit kul, men det har tagit längre tid än jag trodde, säger ini­tiativtagaren Jan Löfgren.

Annons

Jan Löfgren bor en kort backe från ångbåtsbryggan i Köpmanholm. En backe där byborna har fraktat och kärrat allt som skulle till och från bryggan.

 Det viktigaste i Köpmanholm har varit ångbåtsbryggan. Utan den hade man varit körd, säger Jan Löfgren.

Elisabeth Klockare håller med.

Bryggan var samlingsplatsen i byn, när båten kom samlades man där.

Förr var det förbindelsen med Stockholm som gällde. Norrtälje hade man ingen kontakt med, men Stockholm åkte man till varje år.

Hon är en av de Köpmanholmsbor som medverkar i boken ”Köpmanholm, en unik skärgårdsby” som gavs ut strax före jul. Där skriver hon om Österman Nordqvist, den affär som hennes föräldrar drev i byn. Nu bor hon själv i den ombyggda butiken.

Det har varit roligt att skriva. Det handlar om mitt liv och mina minnen, man plockar fram saker och är tvungen att röra om i hjärnkontoret.

Det jag minns bäst är krigsåren, med fastfrusna båtar här ute. Det var jobbigt att köra varor från bryggan, dessutom var det besvärligt med ransoneringen.

Initativet till boken om Köpmanholm togs av Jan Löfgren.

Det har hänt en hel del i Köpmanholm genom åren, det vore synd om allt ska försvinna med vår generation. Byarna runt omkring har gett ut böcker, så varför skulle inte vi kunna göra det, tänkte jag.

Han skickade ut ett brev och bjöd in andra att vara med. Många nappade och arbetet kom igång.

Sammanlagt har 16 bybor, förutom Jan Löfgren själv, medverkat i boken. Äldst är Birger Ahlrén, som är 92 år och yngst Mattias Westerman, som är 41 år.

Boken tar upp olika ­as­pekter av byns historia. I ett kapitel skriver Birger Ahlrén om planerna på en sodafabrik i Östervik på 1740-talet. Andra avsnitt handlar om butikerna, posten, bageriet, båttrafiken och lotsarna.

Det är många som har fiskat upp sina barndomsminnen, säger Elisabeth Klockare.

Hon styr stegen från ångbåtsbryggan, förbi hemmet i den före detta affären, ner mot färjeläget. När färjetrafiken startade på 1950-talet innebar det en stor förändring.

Det var något helt fantastiskt. Det var enormt viktigt, säger Elisabeth Klockare.

Hon visar var Köpmanholms pyttelilla posthus låg och fortsätter norrut förbi det vackra huset med stor glasveranda där doktorinnan Larsson drev pensionat. Längre bort syns det röda skolhuset.

Det byggdes för lotsbarnen från början. När jag gick där var vi bara 13 barn, det var intagning vartannat år, berättar Elisabeth Klockare.

Boken om Köpmanholm innehåller förutom texterna också ett stort antal fotografier från olika tidsperioder. Bilder som berättar om livet i byn.

Hittills har responsen på boken varit god.

Många uppskattar den. Folk har inte vetat så mycket om Köpmanholm, säger Jan Löfgren.

Mer läsning

Annons