Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstig debatt om a-kassan

A-kassan och nivån på a-kasseavgiften används av vänsterblocket nu som det främsta beviset på hur orättvis regeringens politik är.

Annons

A-kassan och nivån på a-kasseavgiften används av vänsterblocket nu som det främsta beviset på hur orättvis regeringens politik är. De pekar på att 500 000 personer har lämnat a-kassan sedan alliansregeringen höjde a-kasseavgiften kraftigt och menar att detta innebär en katastrof när lågkonjunkturen gör att många mister sitt arbete. ”Många tvingas till socialbidrag eller kriminalitet”, som vänsterledaren Lars Ohly uttryckte det i förra veckans partiledardebatt i riksdagen.

Men är det verkligen så?

A-kassan är en bra och billig försäkring. Det borde därför vara lika självklart att vara med i a-kassan som att ha hemförsäkring. Trots det har inte de senaste veckornas orostider inneburit något rusning till a-kassorna. Antalet medlemmar har ökat något, men ökningen är måttlig.

Antagligen beror detta på att de flesta av de som lämnat a-kassan de senaste åren har gjort detta av rationella skäl. De har jobb där risken för arbetslöshet är minimal, eller så är de så nära pensionen att de inte tycker att det är meningsfullt med a-kassa. De har därför agerat lika rationellt som de 700 000 som stod utanför a-kassan redan innan regeringen höjer avgiften.

Det här innebär att mycket få av de 500 000 som lämnat a-kassan kommer att gå med igen, oavsett hur låg avgiften blir. Det innebär också att få saknar a-kassa av dem som nu riskerar att mista sina jobb. Några köer till socialbidragskontoren blir det därför inte. I alla fall inte på grund av den höjda a-kasseavgiften.

En annan konstig sak med debatten om a-kassan gäller nivån på avgiften. Den var tidigare mycket låg, och bara betalade runt tio procent av kostnaden. Enligt socialdemokraterna och LO beror detta på att löntagarna avstått högre lön och i stället fått sänkt a-kasseavgift. Det löneutrymme man avstått ifrån har då arbetsgivarna betalat till staten i form av höjd arbetsmarknadsavgift, en del av arbetsgivarnas sociala avgifter.

I teorin stämmer kanske detta. Men inte i praktiken. Statens inkomster från arbetsmarknadsavgiften är nämligen mycket lägre än statens utgifter för arbetslöshetsunderstöd. Och ändå är arbetslösheten låg just nu. Tidigare var skillnaden mycket större. Med LO:s och socialdemokraternas resonemang borde de alltså tycka att det var rätt att höja a-kasseavgiften, om än inte lika mycket som regeringen gjorde. Men det gör de inte.

Med LO:s och socialdemokraternas resonemang borde de också kräva att a-kassan skall vara obligatorisk; om alla får vara med och betala avgift borde ju alla vara försäkrade, som för sjukförsäkringen. Men de kräver de inte. Istället är de totalt emot en obligatorisk a-kassa.

Frågan om a-kasseavgiftens storlek är därför inte alls så enkel som vänsterpartierna vill göra den till. Den är istället mycket komplicerad, och utgör inte alls något tydligt bevis på att alliansregeringens politik är orättvis.

Mer läsning

Annons