Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Götheborg bjöd på hårt arbete

Skrubba däck och se månen stiga över en helt tom horisont. En dröm som blev verklighet för en Norrtäljebo och en Hallstaviksbo som fick segla med ostindiefararen Götheborg, efter det att de vid midsommar vunnit en tävling i Norrtelje Tidning. Rosanne Wikström fick till och med vara med om att i sömnen ramla ur hängmattan.

Annons

Henrik Björkvall och Rosanne Wikströms leenden går inte att misstolka. Sjömanslivet som de upplevt de senaste dagarna är något de sent kommer att glömma. Men tröttheten gör sig påmind. Sedan halv tre i natt har de två varit uppe som en del av midskeppsvakten. Någon semesterresa har det inte varit tal om.

 Det har inte gjorts några undantag för oss utan vi har jobbat som den ordinarie besättningen med allt som behöver göras, säger Rosanne. 

Skrubba däck?

 Skrubba däck bland annat, säger Rosanne.

I arbetsbördan finns också uppgifter där mastklättring ingår. Henrik är i digert behov av ett glas vatten sedan han klättrat upp och ner för masten.

 Det är verkligen jobbigt, säger han mellan andetagen. 

Han lyckades dock ta sig upp utan att ramla. I gamla tider var det många som dog under färderna. Som tur är var det ingen under denna färd som omkom av vare sig skörbjugg eller andra åkommor. Men sjömannayrket är fortfarande inte utan faror. Under färden var det två personer som stukade fötterna. En värre var den skada som en kvinnlig jungman tilldrog sig efter ett fall från masten. Till skillnad från Henrik orkade hon inte med att ta sig upp hela vägen.

 Hade hon inte varit förankrad i en säkerhetslina hade hon ramlat ner i däck. Men hon ramlade en tre meter och slog höften i en rå, berättar Henrik. 

Rosanne klarade sig bättre när hon lyckades med klassikern att ramla ur hängmattan som hon låg och sov i. Den fadäsen tycks nu dock vara ett minne gott.

Men färden snarare än sömnen tycks vara det som gjort det största intrycket.

 Det är så tyst, säger Rosanne

 Och man kan inte se något land i sikte oavsett vilket håll man tittar åt, säger Henrik

Båda har tidigare erfarenheter av segling men det här var tydligen något helt speciellt.

 Man föreställer sig hur det ska vara och sen är det bara helt annorlunda, säger Henrik.

 Det går inte att beskriva, det måste upplevas, säger Rosanne. 

När frågan om de skulle vilja stanna kvar på skeppet ställs tittar de förstående på varandra.

 Man har ju familj hemma, annars hade jag inte tvekat, säger Rosanne.

 Maken har väl varit lite orolig för att man inte ska komma tillbaka, tilläger hon.

Henrik håller med. Hade det inte varit för andra åtaganden. Han berättar att han precis börjat lära sig vad saker och ting heter och vad de används för.

 Man kan ju få uppfattningen att rep och sådant bara är för syns, men det händer något vad man än drar i, säger Henrik.

 Man får verkligen en känsla om hur det kan ha varit att segla båten under 1700-talet, säger Rosanne. 

Patrik Ekström

[email protected]

Mer läsning

Annons