Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Girighet är aldrig bra

Jacob och Marcus Wallenberg vill slå vakt om möjligheten att erbjuda bonusar som baseras på relevanta, tydliga och begripliga mål. De vänder sig mot att näringslivet, bankerna och i synnerhet deras ”giriga direktörer” pekas ut som syndabockar.

Annons

Det är inte särskilt konstruktivt anser de och framhåller att man tar och vill fortsätta att ta, ansvar. Detta skriver Jacob Wallenberg och Marcus Wallenberg gemensamt på DN Debatt den 5 april.

Nu tycker jag att kanske att Jacob Wallenberg bör vara lite mer försiktig. Han var en av de ivrigaste bonusbejakarna sist det begav sig i den förra finanskrisen. Hans motiveringar hade allt annat än substans även fast jag tyckte då att han var en av de få som var ärliga. Han påstod att pengar var en positiv drivkraft. Han påstår det än i dag.

Jag håller heller inte med Jacob och Marcus Wallenberg i det ”ickekonstruktiva” att söka felkällor. Dessa måste fram om åtgärderna för att förhindra upprepningar av misstag skall kunna bli relevanta.

Jag har själv upplevt och omfattats av olika så kallade incitamentsprogram, det som i dag kallas för bonus. Jag har upplevt kortsiktiga (sådana som betalats ut månads- eller kvartalsvis) och sådana som löpt på flera år där framför allt kvalitativa mål skall uppnås.

Vad jag kan se, med min egen erfarenhet som grund, är hur långsiktiga system kan gynna ett företags tillväxt. Långsiktiga system kräver dock en hel del av både erfarenhet och eftertanke, vilket en allt snabbare global ekonomi inte haft vare sig kompetens eller tålamod till att arbeta fram. Långsiktiga system får den enskilde förmånstagaren att tänka långsiktigt och bredare till gagn för aktieägarna och de anställda.

Däremot är jag direkt avogt inställd till de korta program som framför allt präglat finansmarknaderna. Dessa program har betalats ut i kontanter på alltifrån kvartals- till årsbasis. Dessa har sin hävstång i kortsiktiga beslut som gäller här och nu. De tar sällan eller aldrig hänsyn till långsiktiga effekter.

Jag har tyvärr upplevt på nära håll hur dessa korta bonusprogram påverkar människors självbild och syn på sin omvärld. Jag själv rycktes med och blev även jag påverkad. Under den perioden av mitt liv förlorade jag som en effekt av denna personliga förändring något som jag fortfarande saknar och som inga bonusar i världen kommer att kunna återskapa.

En ytterligare effekt av bonusprogrammen är de nivåer som dessa ligger på. Ersättningar som, i sina värsta avarter, ligger på årsbelopp där den enskilde förmånstagaren kan kvittera ut mer än en genomsnittsarbetare kan kvittera ut under en livstid. En vad jag tycker relevant jämförelse är att värdet på en anestesisköterska som ansvarar för enskilda patienters liv bedöms av alla som lägre än den fingerfärdiga bankekonom som utvecklar nya finansiella instrument att tjäna pengar på och som det nu visat sig satt hela välfärden på spel.

Denna snedvridning vidgar klyftorna mellan samhällsgrupper och ökar spänningarna i samhället. Det är spänningar som riskerar att göra samhället, som är vårt gemensamma ansvar, instabilt.

Jacob och Marcus Wallenbergs artikel och hårdnackade stöd till de bonusmodeller som bidragit till dagens situation upplevs som ett eko av Gordon Gekkos tal i filmen Wall Street. Ett tal som trots att det är en fiktiv händelse fått eko i finansmarknaderna, kärnan i filmen är meningen ”Greed is Good”. Girighet är bra.

Girighet kommer aldrig att vara bra. Girighet kommer inte heller bidra till stabilitet i samhället, inte heller gör det människor vackra.

Mer läsning

Annons