Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

För bra för att vara sant?

De senaste årens försvarsdebatt har nästan enbart handlat om pengar. Eller rättare sagt: om bristen på pengar.

Annons

Gång på gång har försvaret rapporterat att man saknar pengar. Gång på gång har försvarsledningen fört fram vilka ödesdigra följder som skulle bli resultatet om man tvingas spara in de överdrag försvarsmakten gjort på sin budget.

Det här har givetvis skadat trovärdigheten för försvarsledningen. Med en budget på drygt 35 miljarder kronor Sverige kunna ha ett ganska starkt försvar. Då är det svårt att ta ÖB på allvar när han till exempel för fram besparingsalternativ som innebär att nära hälften av försvarets piloter inte skall få någon flygtid. Då känns det som om svenska militärer lagt ner mer energi på att försvara anslagen till försvarsmakten än att försvara Sveriges territorium.

Samtidigt som denna debatt har pågått har omvärlden förändrats. Ryssland har blivit alltmer auktoritärt och alltmer hotfullt mot sina grannar. Man har till och med angripit ett av sina grannländer, Georgien, och ockuperat en del av dess territorium.

Det här måste givetvis få konsekvenser för Sverige. Även om risken för en invasion av Sverige fortfarande är minimal, kan vi inte fortsätta att nedrusta på samma sätt som vi har gjort senaste 15 åren. Risken för att Sverige utsätts för militära hot är tyvärr inte förbi.

Försvarsministerns och alliansregeringens uppgift när de utformat försvarspolitikens inriktning har därför inte varit lätt. Å ena sidan en försvarsmakt som inte kan hantera pengarna, å andra sidan ett ökat yttre militärt hot.

Det är därför inte så konstigt att försvarspropositionen skjutits upp flera gånger. Men i går var den äntligen klar.

Och det verkar som om försvarsminister Sten Tolgfors och regeringen lyckats mycket bra med sin svåra uppgift. Man ökar kraftigt antalet soldater som kan sättas in med kort varsel. Man fördubblar antalet personer som kan sättas in i internationella insatser. Man ökar antalet tillgängliga bataljoner från tre till åtta. Man ökar antalet helikoptrar och ubåtar. Man skrotar inga Gripenplan och lägger inte ner några regementen. Och allt detta utan att anslaget till försvaret ökar.

Det hela låter helt enkelt för bra för att vara sant. Om försvaret kan göra så här mycket mer med samma påse pengar, var har då pengarna hittills använts till?

Samtidigt är det först 2014 som det försvar alliansregeringen vill ha skall finnas på plats. Det gör att det tar flera år innan det bestämt går att säga om pengarna räcker till. Än så länge är därför alliansregeringens nya utformning av försvaret mest en dröm.

Det är en bra dröm. Men den är dyr. Det gör att det mesta tyvärr talar för att försvarsdiskussionen om ett par år åter-igen kommer att handla om den stora bristen på pengar.

Mer läsning

Annons