Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Festligt om religion

Jag är en riktig festdödare. En sån som pratar samhällsfrågor och - ve och fasa - religion en hel kväll bara någon trycker på knappen. Här hade jag tänkt skriva om glädjen i Rimbo, men så läste jag den infekterade debatten om skolavslutningen i Vätö kyrka på vår hemsida. Så följ med på min slags fest...

Annons

Frankrike slängde ut allt vad religion hette från skolorna redan efter revolutionen i slutet på 1700-talet. Orsaken var att religionen betydde något och var kontroversiell, men skolan skulle vara öppen för alla. Hur kan ett liknande beslut i Roslagen väcka starka protester hundratals år senare?

Jag tror att det bottnar i att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. För många är kyrkan en vacker lokal där man upprätthåller omtyckta traditioner som att gifta sig, döpa barnen och ha fina skolavslutningar. Men den har inte så mycket med tron på Gud att göra. Jag misstänker att ”lite-lagom-tron” bidrar till kritiken mot att rektorn slopat skolavslutningen i kyrkan. En del tycker att man vänder sig bort från vår svenska själ, men tänker väldigt lite på den religiösa.

För min del är det helt okej om man gifter sig i kyrkan utan att man tror på vare sig Jesus eller Gud. Men jag tycker att man måste respektera människor som faktiskt har en tro. Och för dem kan den religiösa miljön vara riktigt betydelsefull.

Själv kommer jag från ett hem där föräldrarna gick i kyrkan ofta. Det gör att både det som sägs, sjungs och faktiskt också själva lokalen betyder något för mig. Hela mitt inre protesterar ofta mot det som yttras där framme i predikstolen. Jag kan sällan sjunga med i en psalm utan att tänka på betydelsen av varje ord och därför håller jag tyst. Jag är inte gift i kyrkan, mina barn får döpa sig om de vill, när de blir stora, men jag gör det inte åt dem. I denna fråga är jag absolut och väldigt mycket för valfrihet. Frågan betyder något för mig, och den är svår: finns Gud?

Jag tror inte det. Jag har inte trott det sedan jag var tonåring. Men jag dömer ingen annan som har en stark tro, och jag vet att då kan en lokal fyllas med kristna innebörder och övertygelse.

Sen förstår jag inte heller hur man kan tycka att det är viktigare att barnen har skolavslutningen i en kyrka, än att alla elever är med på den gemensamma festen. Om man nu vill ge sina barn del av psalmer och kyrkomiljö, gå dit en söndag. Det är gudstjänst varje vecka, och deltagandet är valfritt.

Detta blev en monolog. På en fest hör jag dina åsikter: vad tycker du?

Mer läsning

Annons