Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fackets grepp gynnar få

I dagarna har det gått 25 år sedan protesterna mot de så kallade löntagarfonderna kulminerade. Fackets inflytande över arbetsmarknaden orsakar ineffektivitet och orättvisor - historien om löntagarfonderna är ett praktexempel.

Annons

En alltför hög andel av den arbetsföra befolkningen har ingen säker inkomst, utan försörjs av skattebetalarna på ett eller annat sätt, till stor skada för alla inblandade. Det rigida regelverket på arbetsmarknaden gör att det är svårt att söka sig till ett nytt jobb ifall man skulle vantrivas.

Tanken med facket är bra nämligen att hjälpa arbetstagare som får problem med sin arbetsgivare. Problemet är bara den att facket inte alltid uppfyller sitt syfte. Man kan tänka sig att varje arbetsplats kan ha en lokal organisation som för de anställdas talan, men fackföreningar som organiserar hela branscher är ett exempel på kartellbildning.

Kartellen skaffar sig en maktposition genom att ha monopol på en viss vara eller tjänst och dikterar sedan villkoren för både säljare och köpare. Den svenska arbetsmarknaden är ett utmärkt exempel på kartellbildning.

Eftersom det är dyrt och krångligt att anställa någon i enlighet med lagar och fackens villkor anställs för få inom den ordinarie arbetsmarknaden, varför en stor del av arbetsföra medborgare har hamnat utanför den. Detta bidrar till att den tillsvidareanställde inte behöver göra något bra jobb, han eller hon sitter säker ändå. Arbetsgivaren behöver inte heller anstränga sig för att de tillsvidareanställda ska trivas. Om de händelsevis skulle flytta på sig finns det många som är beredda att ta deras plats. Situationen för den växande skaran av tillfälligt anställda är förstås annorlunda. De har en mycket utsatt position eftersom de har sitt arbete på nåder.

I Sverige är det sist in först ut som gäller, vilket med osviklig precision drabbar unga och invandrare. Det finns legioner av 25 till 30-åringar som får hålla tillgodo med tillfälliga jobb, svartjobb eller bidrag. De kan inte erövra sin plats i vuxenvärlden, kan inte skaffa någon fast bostad och har en sorts kvasitillvaro som vuxna barn. De allra flesta skulle tjäna på en mer avreglerad arbetsmarknad. Vissa skulle åtminstone initialt få hålla tillgodo med en lägre lön och sämre anställningstrygghet, men å andra sidan skulle det vara lätt att skaffa sitt första jobb och sedan fixa ett nytt ifall man så önskar. Arbetsgivare skulle tvingas se till att de anställda trivs (även ekonomiskt), eftersom de när som helst kan välja en ny arbetsgivare. 

Mer läsning

Annons