Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De fattiga är vinnarna

Sverige tillhör världens rikaste länder. Det gör att vi självklart skall använda en del av vår rikedom för att minska fattigdomen i runt om i världen.
Både för de fattigas och de svenska skattebetalarnas skull är det dock mycket viktigt att vårt bistånd har hög kvalitet. De fattiga får det inte bättre om biståndspengarna hamnar i fickorna på korrumperade politiker eller slösas bort i en meningslös byråkrati. För att svenska skattebetalare skall vilja fortsätta ge pengar till bistånd måste de vara säkra på att pengarna verkligen når fram och inte försvinner på vägen.

Annons

Det är därför bra att alliansregeringen och biståndsminister Gunilla Carlsson satsat hårt på att öka kvaliteten i biståndet. Bland annat har man tidigare koncentrerat biståndspengarna till färre länder, för att på sätt få större nytta för pengarna.

Nu kommer nästa steg. Regeringen har granskat de internationella organisationer som tar emot svenskt bistånd, till exempel olika FN-organ och utvecklingsbanker. Syftet med granskningen har varit att se hur effektivt dessa organisationer använder de pengar de får, och om pengarna används på ett sätt som följer de svenska målen för biståndet, till exempel inom jämställdhet, miljö och mänskliga rättigheter.

Granskningen har visat att flera organisationer, bland annat flera FN-organ, har stora brister. Sverige kommer dock inte omedelbart att sluta ge bidrag till dessa organisationer.

Istället kommer regeringen att försöka få de här organisationerna att förändras, så att de uppfyller de svenska kraven i framtiden.

Det är bra att alliansregeringen gjort den här granskningen. Det är inte alls givet att ett FN-organ använder de pengar man får på ett effektivt sätt. Tvärtom har många FN-organ haft stora problem med byråkrati och korruption. Utan den här typen av granskning, och ett hot om att utbetalningarna stoppas om inte verksamheten förändras, så är risken stor för att ineffektiviteten och korruptionen bara ökar.

Samtidigt måste man fråga sig varför detta är första gången som Sverige gör en sådan här granskning. Mycket pekar på att detta främst beror på kvaliteten i biståndet tidigare inte ansetts som speciellt viktig. Istället har storleken på biståndet varit det viktiga: att Sverige uppfyllt det så kallade enprocentsmålet, det vill säga att en procent av den svenska bruttonationalinkomsten (BNI) skall gå till bistånd. Eftersom målet att göra slut på en viss mängd pengar har varit det viktigaste, har man inte brytt sig speciellt mycket om hur pengarna används.

Det är bra att alliansregeringen förändrat detta synsätt och satt kvaliteten i centrum. Det vinner framför allt de fattiga på. Och det måste ju vara det viktigaste.

Mer läsning

Annons