Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dagbok från insidan

Per har fått nog. Han är snart 50 år och varken vill eller orkar hålla på med droger och brott längre. Läs delar av Pers dagboksanteckningar.

Annons

Som barn var han stökig och kunde inte sitta still. På den fina skolan där mammans nya man hade placerat honom tyckte man snart att måttet var rågat och skickade ut den då 14-årige pojken på sjön som kockelev. Det fungerade i en månad. Något år senare testade han amfetamin för första gången.

Sedan har det bara rullat på hela vägen, säger Per som sitter på Norrtäljeanstalten sedan i våras. 

Han utvecklade snabbt ett drogberoende och med beroendet kom brotten. Drogsuget var så starkt att han inte kunde somna på kvällen förrän han visste att morgondosen var fixad.

Amfetaminet var som en slags självmedicinering. Jag blev lugnare och fungerade bättre på drogen. Men jag fick jobba och slita som en hund för att få ihop det. 

När han blev tillfrågad om att vara med i ADHD-projektet svarade han ja direkt. Han säger att han har haft tur i oturen. Under den senaste repan i fängelse fick han en remiss till läkare som ställde diagnosen ADHD och utan diagnos hade han troligen inte fått vara med i projektet.

Jag hoppas verkligen att det kommer att fungera. Ett liv på kåken är inte mycket att ha. 

Han märker stor skillnad sedan han började med medicinen. Nu kan han samla tankarna. Fokusera. Se både början och slutet på projekt där han tidigare bara såg nuet. Han tycker att han har blivit mindre impulsiv. Mindre aggressiv.

Det har varit lärorikt. Lite aha-upplevelse liksom. Diagnosen är ingen ursäkt för att jag har varit taskig mot folk och så men den förklarar mycket. Varför jag aldrig har pallat att vänta på saker. Varför jag alltid har flackat runt. 

I vår väntar nästa prövning. Då ska han flyttas till ett utslussningshem och börja skapa sig ett vanligt, hederligt liv i frihet.

Vi får se hur det går. Här inne finns kurser och samtal. Man får verktyg att hantera sitt missbruk. Men här är det lätt att inte återfalla. Här är man inlåst och kan inte ta droger eller begå brott. Där ute är förutsättningarna lite annorlunda. 

Även om fallgroparna på utsidan är många ser Per positivt på framtiden.

Nu vet jag var jag är och var jag står. Och så har jag min tjej också som stöttar mig. Jag har vissa mål och medicinen hjälper mig.

Åsa Forsberg  [email protected] 

Fotonot: Per heter egentligen något annat. 

Dagbok från insidan: 

18/8 En sommar på Norrtäljeanstaltens adhd-avdelning är ingen dans på rosor. Här finns massor av regler som måste följas. vad du får inneha i cellen och inte ha, vad du får göra och inte göra, vad du måste göra. Massor av regler av alla de slag. Det finns saker som är bra också. Skolan, som jag är i just nu är bra. Där får man möjlighet att fortsätta och förbättra det man kanske missade i grundskolan. Att hålla igång hjärnan kan aldrig vara fel. Sedan finns det andra mer, hur ska jag säga, mer personliga kurser som har att göra med ens problem.

Mitt problem över att jag sitter här har egentligen inte med brotten i sig att göra, utan snarare drogen. Eftersom olagliga droger kostar en del pengar och att man dessutom inte har vare sig utbildning eller jobb, så blir kriminella handlingar enda sättet. Självklart är drogen ingen ursäkt utan snarare en orsak till varför jag gör som jag gör. Eller gjorde rättare sagt.

21/8 Det har blivit den 21a Aug och allt är sig likt, nästan! En del saker har faktiskt hänt. I måndags hade jag min första permission. Kan inte påstå att den var särskilt givande eller rolig, men jag fick i varje fall möjlighet att gå in i en affär ”som en vanlig medborgare” och köpa mig en cd-skiva. Tog en fika också. Sedan gick vi hem, jag och mina två följeslagare till vårdare.

25/8 Dagarna flyter på. Det har hunnit bli den 25e och imorgon har jag på dagen nio månader kvar av mitt straff.

1/9 Måndag 1a september, ny månad och jag har precis anlänt till skolan. Som vanligt börjar dagen med en fika. Vi har fått ett litet fika rum. Tre små fåtöljer och och ett lika litet bord. Där kan vi sitta och prata om ditt och datt. På onsdag ska jag lämna blodprov. De vill se om Concertan förändrat mina levervärden till det sämre. Det får man ju hoppas att det inte har gjort. Från det ena till det andra, det har blivit dags att hitta ett utslussningshem. Jag har fått en del förslag och ett är Björka. Ska visst ligga i Bromma. Dock krävs någon form av sysselsättning. Jag har en del idéer och en är att kanske få jobba på Situ-Stockholms redaktion. Kanske som hustomte eller liknande. Jag har i alla fall skrivit dit och hört mig för om möjligheterna. Hoppas på ett svar de närmaste veckorna. Man får se, man kan ha flyt. Eller?

2/9 Tisdag 2a september. Idag var vi lediga från skolan. Helt okej för mig för jag hade verkligen ingen lust att plugga idag. Fick post från en polare idag. Johan! En kille jag brukar umgås med när jag är fri. Han liksom jag är hemlös och säljer tidningen. Han har haft otur med sin hälsa. Brutit lårbenshalsen mm. Man får hoppas att han kryar på sig. Hur som helst så var det kul att han hörde av sig. Uppskattar verkligen det för han har jag verkligen haft kul ihop med. Dessutom är han en bra polare. Han brukar förresten stå vid Uppsala pendeln och sälja tidningen. Känns bra att någon tänker på en därute. Självklart ska jag skriva tillbaka.

3/9 Ny dag! Det har blivit onsdag den tredje och som vanligt vid denna tid 9.40 sitter, jag i skolan och spånar i datorn. Idag ska jag till syster och lämna ett blodprov. Man får hoppas att levern mår som den ska. Dags för en fika. Just när jag skulle ta mej fikat så hämta de mej till syster för blodprovet.

5/ 9 Det har blivit fredag den 5e och jag med mina interner har precis varit och tränat. Vilket vi gör alla vardagar, fast just på fredagar är det på morgonen. Från klockan halv nio till kvart över tio. Det blir det lite stressigt eftersom jag även har tvättstugan samtidigt. Men det får gå ändå. Plötsligt har det blivit kväll. bara teven kvar sen är det god natt!

6/9 Lördagen 6e september. Kan inte påstå att min dag började nåt vidare. Efter att jag fått min medicin och skulle gå ut från vaktrummet, så glömde vårdaren trycka på låsupp knappen. Så när jag skulle putta upp dörren i farten och den var låst, så blev det en liten smäll, kanske två. Vilket inte alls är särskilt populärt på tidiga lördagsmorgnar. Hur som helst fick en som låg och sov, spelet. Han var inte alls glad och attackerade mig i fikarummet med en stol. Som tur var hann jag parera slaget. Möjligen gjorde jag illa handen lite grann, inget allvarligt men dagen var helt klart förstörd. Nu såhär på eftermiddagen har allt lugnat ner sig. Han har bett om ursäkt och allt är som det brukar vara, nästan!

7/9 Det bästa med söndagar är att det är sista dagen i veckan. Veckorna flyter på i ganska snabb takt. Det är veckorna som gör att man ser att tiden går. i morgon är det dags för skolan igen. Det har blivit sena eftermiddagen nu och det är istortsätt bara teven kvar. Nu har det blivit kväll och helgen är slut. I morgon när jag vaknar har ytterligare en vecka gått.

8/9 Skulle egentligen har börjat med ots kursen. Kommer inte ihåg vad ots betyder just nu, ska ta reda på det sen. Hur som helst fanns det ingen kursledare så istället fick det bli vanliga skolan istället. Dan har precis börjat så inget har hänt mer än att jag just kommit hit. Nu har dan gått, dan är slut och inget intressant att skriva om denna dag.

10/9 Idag träffade jag arbetsförmedlaren. Vi pratade om min eventuella sysselsättning som krävs då jag ska till Björka. Tipset jag fick av situation-stockholm om en osa anställning, var ett bra tips. Det fanns stora möjligheter om ett positivt resultat. Osa är nåt som kommunen tar hand om. Det är alltså dom som betalar ens lön. Mer om allt detta vet jag om en vecka för då kommer arbetsförmedlaren tillbaka med just mer information om osa!

För att återgå till nuet. Sitter här i skolan och försöker fördriva tiden med något vettigt som typ, att skriva det här. Samtidigt får jag lite datorkunskap. Två flugor i en smäll så att säga, listigt va!

13/9 Plötsligt är det helg igen. Fantastiskt vad veckorna rullar på. Knappt man hinner med. Men jag klagar inte dum vore man väl då.

Idag är det mest teven som gäller, det är ju lördag. Finns inte mycket annat att göra då, än att just glo på teven. Om en kvart början Polisskolan. Visserligen har jag sett den ett par gånger, men det får gå ändå.

Det har blivit kväll nu, inte mycket mer att göra idag än att gå och lägga sig och sova.

14/9 Hux flux har det blivit söndag igen. Veckan är slut, även sommaren är slut. Den har helt klart gått fort! Nästa kommer bli en intressant vecka. Då kommer jag förhoppningsvis få veta hur det går med min utsluss till Björka mm. Möjligen får jag också svar på blodprovet. Måste säga att det är lite oroligt. Mina levervärden var dåliga redan innan jag påbörjade concertan. Medicineringen, vad jag tror sliter ganska bra på levern. En sak vet jag i alla fall med största säkerhet, och det är att nästa sommar är jag FRI. FRI, FRI!!!!!!! så det så!!!

Mer läsning

Annons