Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Christer slutar – men lägger inte helt på luren

Fredagen den 30:e maj lägger Christer Thorström på telefonluren, släcker skrivbordslampan på kontoret och går ut från Sportcentrum. Det kommer säkert att se ut ungefär som vanligt, som det har sett ut de senaste 12 åren.
Det finns dock en väsentlig skillnad.
Den 30:e maj gör han det för sista gången.

Annons

Om du möter Christer Thorström på stan så berätta inte, för Christers skull, hur ”Luftslottet som sprängdes” den sista delen i Stieg Larsson-serien slutar.

Christer ska nämligen läsa den framöver nu när han får tid till det.

Det är nämligen bara en och en halv vecka kvar av hans tid som anläggningschef på Sportcentrum. Christer går i pension, slutar, flyttar, ja, bryter upp från det mesta i Norrtälje för att starta om och ta det lugnare i småländska Gullringen ett par mil norr om Vimmerby i Småland.

Eller lugnare och lugnare förresten...

Jag är en sådan person som måste vara aktiv, säger han. Jag kommer att fortsätta med det politiska arbetet i Vimmerby kommun. Jag kommer också att engagera mig i fotbollsklubben Gullringens GoIF. Jag ska träna ett lag där. Jag ska även hjälpa till på golfklubben och i simhallen. Och i Lions. Att engagera sig är ett sätt att komma in i samhället. Men jag kommer också att ägna mig mycket åt huset, åt sonen som bor där sedan tidigare, år barnbarnen, åt trädgården. Och så ska jag läsa en hel del. Jag läser mycket när jag har semester, men när jag jobbar blir det inte så mycket.

Men framför allt ska jag koppla av, tillägger han.

Alltid engagerad. Alltid många bollar i luften. Så har det sett ut under Christer Thorströms tid på Sportcentrum. Ett finger med i det mesta och en stark vilja att driva saker framåt.

Plötsligt tog det stopp.

Hälsan blev plötsligt sämre och 2006 opererade han hjärtat. Efter det har han, mot hans sätt att vara som person, tvingats till en lugnare tillvaro.

Det är mycket på grund av hälsan som jag slutar, säger han. Operationen gick bra, jag mår bra, men det finns förstås en osäkerhet kring det här med hjärtat. Jag får inte brusa upp, måste ta det lugnare. Jag får inte ställa för höga krav på mig själv så som jag alltid har gjort. Och jag har dessutom, på grund av hjärtat, blivit ganska trött. Det är inte samma energi som tidigare.

Ändå har han hur mycket som helst att stå i. I sommar kommer Diggiloo till Sportcentrum en folkfest som lär locka 6 0007 000 åskådare till Sportcentrum. Det är även junior-SM i friidrott i sommar. Lägg därtill en ständig närvaro av lag som är på tränings­läger i Norrtälje. Det är fullt upp, kort sagt, för Christer Thorström. Ända in på mållinjen.

Jag jobbar som om jag ska vara kvar, säger han. Det är lite märkligt, faktiskt. Jag känner mig väldigt kluven till att sluta. Jag vill vara med. Jag vill vara med i planerna kring Diggiloo, vill vara med när den första konstgräsplanen blir verklighet.

Man skulle kunna sammanfatta det hela med att han slutar, rent fysiskt, nästa fredag.

Mentalt kommer jag nog vara kvar på jobbet en tid efter det, säger Christer Thorström.

Han anställdes den 1 juli 1996. I det läget var det ekonomiska läget för Sportcentrum ansträngt. Men vändningen kom, redan under 1997.

Efter det har vi haft en god likviditet, säger han. Verksamheten är ju ett företag, långt ifrån någon kommunal förvaltning. Vi har sakta men säkert förstärkt ekonomin. Med sponsring. Med fler och fler träningsläger. Och även om driftsstödet sänkts med åren har vi klarat av det också. Vi har kunnat visa bra siffror ändå.

De stora evenemangen har avlöst varandra. Och det är just under arbetet med evenemang stora som små  som Christer Thorström tyckt att jobbet varit som mest tillfredsställande.

Det vardagliga jobbet kan bli lite av slentrian, säger han. Men när ett evenemang pågår så lever man upp.

Han minns sommaren 2003. När Djurgården först mötte West Ham inför 7072 åskådare. Något senare tog friidrottsfesten vid under SM. 18 000 människor besökte Sportcent­rum under SM i friidrott. Och några veckor senare såg 15 000 åskådare Mästarcupen i ishockey.

Det var fantastiskt, säger han. Dels personligen, men också för Sportcent­rum som namn i Sverige. Det visade att vi klarade av den här typen av arrange­mang och det gav också goda bieffekter. Och det var fullt av folk på Sportcentrum. Så som det ska vara.

Ett annat evenemang han nämner är Antikrundan.

Det var ett av de roligaste, säger han. Att följa inspelningen, att se bilder från Sportcentrum på teve.

Själv sprang Christer Thorström runt med en namnskylt på bröstet.

Det stod Antikrundan på den. Det kom faktiskt fram en person till mig och frågade om jag kunde värdera en tavla. Jag sa att jag inte kunde det, att jag var bäst på silver...

Han nämner fler evenemang. Roslagsmässan, SM i dragkamp, samsångskonserter, Antik- och samlarmässor, TV-pucken, elitseriematch i badminton, GP-tävlingar i friidrott, veteran-SM, terräng-SM. Listan kan göras oändlig.

Jag vill avsluta med att tacka dem som har haft med mig att göra, säger han.

Telefonen ringer, Christer svarar. Ännu ett samtal, ännu ett finger med i spelet.

Och om någon dag kommer nya lag som ska ha träningsläger på Sportcentrum.

Det är mycket som ska ordnas innan skrivbordslampan släcks.

Richard Grandin

[email protected]

Mer läsning

Annons