Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Än så länge behövs blocken

Efter många turer kom partiledarna för socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet överens i början på december i fjol. De blev då eniga om att söka bilda en gemensam regering efter nästa val.

Annons

De många turerna var både komiska och pinsamma. De gjorde att förtroendet för socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin minskade kraftigt och att vänsterpartiernas försprång i opinionen halverades. Trots det var decemberöverenskommelsen troligen den viktigaste politiska händelsen i Sverige 2008. Den innebar nämligen att socialdemokraterna gav upp sitt 50 år gamla motstånd mot koalitionsregeringar. Det innebar också att miljöpartiet klart och tydligt valt sida och att två tydliga block nu står emot varandra i rikspolitiken.

Det finns flera fördelar med blockpolitiken. Framför allt att får väljarna två tydliga alternativ att välja emellan. Det blir väljarna som avgör hur regeringen ser ut, inte partiernas ledningar efter kohandel bakom stängda dörrar. Men blockpolitiken har också stora nackdelar. Bland annat blir det svårare att hitta breda och långsiktiga politiska lösningar. Sådana lösningar är ofta bra för ett land.

Det är dock inte dessa nackdelar som har gjort att socialdemokraterna traditionellt har varit motståndare till blockpolitiken. Istället handlar det om makt.

Om socialdemokraterna splittrar det borgerliga blocket, och får till stånd ett samarbete med ett mittenparti, så innebär det att socialdemokraterna får behålla regeringsmakten. Så skedde till exempel när socialdemokraterna och centerpartiet samarbetade på 1950-talet och i slutet på 1990-talet. Och att få och behålla makten är självklart socialdemokraternas mål.

Det var därför som Mona Sahlin och de övriga i socialdemokraternas ledning från början bara ville ha samarbete med miljöpartiet. Det hade kunnat öppna för ett blocköverskridande samarbete någon gång i framtiden.

Socialdemokraternas vänsterflygel ville dock inte bara samarbeta med miljöpartiet, utan ville ha med vänsterpartiet i samarbetet. Och Mona Sahlin insåg att socialdemokratin inte kunde gå till val ensam. Resultatet blev att Mona Sahlin motvilligt stärkte den uppdelning i två block som socialdemokraterna så länge försökt undvika.

Allt talar nu för att det kommer att dröja länge innan blocken upplöses. Det är bra. I alla fall så länge som socialdemokraterna är det överlägset största partiet i svensk politik, med väljarandelar på över 30 procent. Så länge är blockpolitiken, trots nackdelarna, en förutsättning för att få till stånd de maktskiften som behövs för att få demokratin att fungera på ett bra sätt.

Det visade inte minst förra valet. Utan en tydlig allians, utan ett starkt alternativ till socialdemokratin, hade socialdemokraterna fortfarande haft regeringsmakten.

Mer läsning

Annons