Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

34 år i de röda torpen

Ingvar och Marianne Alm bor i det rödvillakvarter som ska byggas upp identiskt på annan mark. De har bott här i över 34 år.
- Jag bävar för den dag vi måste flytta, vi trivs så bra här, säger Marianne Alm.

Annons

Paret Alm bor i en rödvilla på 83 kvm på Holländarevägen 2 intill bruket. Rödvillan är byggd 1914 och var då en av de få som var avsedda som bostäder åt förmän. Det som skvallar om detta är golvet i vardagsrummet som är parkett.

 Det sägs att huset varit en mäss, en festlokal, säger Marianne.

Den hemtrevliga bostad­en består av kök, vardagsrum och ett mindre rum i nedre planet. Sovrum och badrum ligger på över­våningen.

När paret flyttade hit 1974 användes pappersbrukets ungkarlshotell som bostad åt finska ungkarlar, ett hus som syns från parets köksfönster och som i dag fungerar som kontor.

 Ni kommer att få ett helsike, skrockade folk när vi flyttade in. Men vi har aldrig haft några problem, området har varit så lugnt och skönt i alla år, berättar Ingvar Alm.

Till huset hör en liten trädgård där Marianne pysslar om sina blommor och odlar olika saker.

Ingvar och Marianne, som är 85 respektive 80 år gamla, tycker det är bra att bruket vill värna om rödvillakvarteret och flytta en del av husen till annan mark om bruket byggs ut.

Men om de får uppleva den dagen vet de förstås inte.

Marianne Alm är optimist och tror att bruket bygger ut om några år, maken Ingvar är mer skeptisk.

 Man skulle bygga en fiberfabrik på Barkarevägen för många år sedan, men det blev aldrig något. Och varför avskedar man så mycket folk? Det går inte ihop sig om man sen planerar att bygga ut, resonerar Ingvar och skakar på huvudet.

Om Hallsta pappersbruk som hyresvärd har de mest positivt att säga.

 Det har aldrig varit några problem, har vi velat haft något så har vi fått det. Men vi kan tycka att man släppt efter underhållet på husen lite för mycket, fönsterkittet börjar ramla bort och många vedbodar är ruttna, säger Marianne Alm.

 Så blir det inget av utbyggnaden är nog området dödsdömt, det förfaller undan för undan, fyller Ingvar Alm i.

Ingvar och Marianne Alm har varit trogna hyresgäster vid bruket och flyttade in i sin första bruksägda bostad redan 1955.

Rödvillan där de bor i dag är det fjärde hus de bor i.

Vi är nog de som bott här längst och för det får vi en premie på 2 900 kronor varje jul, säger Marianne Alm.

Arkitekten ville skapa en liten romantisk trädgårdsstad

Johan Åkerlund är den arkitekt som haft det enskilt största inflytandet över brukets bostäd­er. Han planlade och ritade rödvillorna som byggdes 19141915. Området byggdes nära fabriken så arbetarna fick så kort väg till arbetet som möjligt.

Rödvillakvarterets utformning med ett 40-tal villor går i linje med de nationalromantiska trädgårds­ideal som var populära under 1900-talets andra decennium.

För att skapa en ”lugn och vacker gatubild” drogs alla hus in lika mycket från gatan. Tomterna var kringgärdade av häckar, staket och stenmurar. Uthusen placerades undanskymda på gränsen mellan tomterna.

Åkerlunds idé med rödvillakvarteren var att skapa en liten trädgårdsstad, han var nydanande med sin stil och hämtade inspiration från både England och Tyskland, säger Cecilia Pantzar, byggnadsantikvarie vid Stockholms läns museum.

År 2007 gjorde museet en inventering av brukets bostäder, arbetarkvarteren, äldre och yngre ingenjörshus och disponentvillan.

Brukets bostadsbebyggelse, på det sätt det byggdes och utformades, vittnar också om klassamhället i industrialismens framväxt.

 Inventeringen berättar om husens historia och vi har tagit ett från varje epok. Bebyggelsen är genomtänkt och har en viss stil, säger Cecilia Pantzar.

Från början hämtades vatten från brunnar som fanns i gatuhörnen i rödvillakvarteren. Två tvättstugor i området fick användas av arbetarna och de används än i dag. Rödvillorna finns i två varianter, som en- eller tvåfamiljshus. Fyra av hus­en var avsedda för tjänstemän och där var interiörerna mer påkostade samtidigt som boytan var större än i arbetarvillorna.

I slutet av 1800-talet pågick en generell debatt huruvida arbetarbostäder skulle ägas eller hyras av arbetarna.

En del ansåg att om arbetaren hyrde sitt hus kunde han lätt flytta och ta annat arbete om villkoren blev dåliga. Det, i sin tur, skulle kunna användas som en press uppåt mot arbetsgivaren för att få bättre villkor, exempelvis högre löner.

Johan Åkerlund ansåg att omvårdnaden av huset och dess trädgård skulle fungera bättre om rödvillorna uppläts med äganderätt.

Han var därför inte nöjd när man beslöt att hyra ut bostäderna till arbetarna.

Han planerade också tomterna mindre än vad som var nödvändigt, då marken var billig.

Han menade att arbetarna inte kunde förväntas lägga ner något större trädgårdsarbete.

”Hällre än stora ovårdade tomter, mindre och vackra ” var Åkerlunds devis.

Mer läsning

Annons