Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Statens siste puritan dog och återuppstod

Det nya året har börjat, med allt vad det innebär, som exempelvis otaliga nyårslöften om mer träning och mindre alkohol. På det politiska området börjar nya lagar, förordningar och föreskrifter gälla och gamla försvinner. Förutom lägre skatt för samtliga löntagare, att tunga bussar nu får färdas i 100 km/h och att avgiften till a-kassan sänkts, så händer det också något annat uppseendeväckande – Statens folkhälsoinstitut har nämligen lagt ner sin verksamhet från och med 1 januari. Myndigheten bildades 1992 och har sedan dess vänligen men bestämt berättat för Svensson hur denne bör leva för att maximera sin livslängd.

Tyvärr blir glädjen endast kortvarig.

En ny myndighet har redan sedan tolvslaget sett dagens ljus – Folkhälsomyndigheten. Denna myndighet har tagit över både Statens folkhälsoinstituts och Smittskyddsinstitutets uppgifter och breddar nu sitt verksamhetsområde.

”Inga problem”, tänker vissa, men problemet ligger bland annat i att folkhälsa som begrepp är tämligen luddigt. Precis som med begrepp såsom ”rättvisa” får det den klangbotten som man själv väljer. Någon objektiv och konkret definition saknas. På grund av detta blir också den nya myndighetens uppdrag sannerligen svårtolkat, och än mindre kan vi förutse vad vi kan förvänta oss utav verksamheten.

Ett ytterligare problem uppstår när myndigheten får eget medvetande och börjar slåss för sin egen överlevnad. Tydligt tecken på detta uppdagades då myndigheten nyligen bad Karolinska institutet att ta fram underlag för politiska beslut rörande avskräckande bilder på cigarettförpackningarna. När forskarna på Karolinska sedermera inte fann några vetenskapliga belägg för att dessa bilder skulle ge någon effekt på cigarettkonsumtionen, svarade Folkhälsoinstitutet med att inte betala Karolinska för studien.

Hur som haver, myndigheten blir större, med fler anställda och oklara uppdrag - detta väcker frågor!

Blir vi svenskar lyckligare av att ha en skattefinansierad verksamhet som agerar likt en överbeskyddande förälder? Behöver statsmaktens lakejer berätta för medborgarna hur många glas vin som är risk- och missbruk, eller för den delen basunera ut uppenbart felaktiga uppgifter om att vart femte barn i Sverige bor i en familj med missbruksproblematik? Vill vi verkligen leva i folkhälsofundementalismens idealsamhälle, där nästintill allt som många människor anser njutbart är reglerat eller allra helst förbjudet?

Det är väldigt lätt att i debatten eller vid köksborden ursäkta en verksamhet vars syfte är av ”godo” – det goda förmynderiet. I grunden hänger tilltron till dessa verksamheter ihop med den obönhörliga tilliten till att ”staten fixar problemen”.

Årsskiftet 2013/2014 blev ett speciellt sådant – årsskiftet då statens siste puritan gick i graven, för att sedan återuppstå starkare än någonsin förut.