Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofi Piehls krönika: "Och så kommer tomten med sina renar"

Ren.

Det var vad jag tänkte när jag satt i en av Yasuragis alla varma bassänger tillsammans med en god vän. Vi tyckte det var ett perfekt sätt och tillvarata en av decembers mest grådaskiga och superslaskiga dagar.

Jag tittade på mina naglar som var helt befriade från allt vad häst- och hundverksamhet brukar göra med dem.

Och så sa jag:

”Min spalt ska handla om ren.”

Sen, när jag satt mig framför datorn och skulle skriva, undrade jag hur jag tänkt.

Det måste vara ren och skär dårskap? En spalt, byggt på ren, kan väl inte bli läsvärd för någon. Typiskt mig. Snabb i tanke och handling men ofta utan minsta belägg eller bakgrundskunskap.

Som när jag åkte Vasaloppet. Hade aldrig ens sett det på tv. Eftersom det går från norr till söder hade jag fått för mig att det var en enda lång utförsbacke. Längs den skulle det stå glada människor med flaggor, hurrarop och kaffe. Ungefär som när kungen gör sin Eriksgata. Men så icke. Det var elva timmars slit med massor av uppförsbackar och stora skavsår, mil efter mil genom skogar där inte en kotte såg vad man höll på med.

Hade jag vetat det hade jag stannat hemma.

Likadant var det när jag klättrade upp på Kebnekaise. Trodde man skulle korsa en myr och stoppa i sig några hjortron och sen var det klart. Vem som helst, utom jag då förstås, begriper väl att det måste gå uppåt när man ska bestiga Sveriges högsta topp.

Hade jag tänkt på det hade jag nog stannat hemma även då.

Min väninna, som var med mig i alla de varma bassängerna, tittade lite konfunderat på mig men sa snällt, om än med ett dröjande tonfall:

”Ja, ren.”

”Ja, det passar väl bra till jul”, sa jag. "Då ska man ju vara ren. Julbadad och fin.”

”Och så kommer tomten med sina renar”, sa jag. Som om det hade med saken att göra.

I samma stund tänkte jag på maffian. Där gäller det att vara väldigt ren.

”Är han ren?”

Det frågar maffiabossen jämt. Han vill att alla, utom möjligen han själv, alltid ska ha rent mjöl i påsen. Den som avslöjas med dolda vapen eller baktankar blir skjuten i huvudet direkt. Det är rena rama sanningen för det har jag sett på film.

När man åker bil ska man, å andra sidan, akta sig för renen. Slinker man dit är man nästan i diket och då kan det gå illa. Då handlar det, rent ut sagt, om att det kan vara ren skit bakom ratten.

Det är en vecka kvar till självaste julafton. Min förhoppning är då att alla, var och en, du och jag och särskilt alla barn, möter tomten och hans renar med rent sinne och ren glädje.

Vi, alltså flertalet av oss, som inte får något tomtebesök, kan ju göra som jag brukar innan jag ska ge mig i kast med något. Föreställa oss. Det är det allra bästa. Ska vi vara riktigt ärliga är tomten och det mesta av julen ändå bara ett påhitt. En ren och skär illusion.