Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofi Piehls krönika: Hur mycket omtanke och kärlek ska man strö omkring sig?

Annons

Borta bra men hemma bäst. Varför då, borta över huvud taget?

Är det för att man ska begripa att uppskatta hur bra det är hemma som man måste bort i bland? Hur som, det kommer att bli dåligt med den saken framöver.

Fyllde jämnt och fick fina plantor. Ett högt träd med apelsiner, ett lägre med citroner och något buskliknande som med tiden ska ge fikon.

Det känns mycket ansvarsfullt. Min uppgift är nu att hålla liv i dem.

Fick även en bok om hur de ska skötas. Ut i sommarregn och in i vinterförvaring. Men det står väldigt lite om hur de ska vattnas.

Marie, som var en av dem som stod för citronträdet, säger att jag inte ska vattna, bara ge näring. Men i boken står det att växterna absolut inte får torka ut. Och fikonbladen visade häromdagen tydligt att de led av törst. Krukorna är stora och längst upp ligger stenar och lecakulor så det är omöjligt att stoppa ner ett finger för att känna efter om jorden innehåller någon fukt.

Det känns som min huvuduppgift består av funderingar kring dessa växters välmående.

Det är ungefär som att ha barn, eller vänner, eller en man, eller en fru.

Ständiga bryderier om hur de ska skötas.Tänker då i första hand inte på hur mycket mat och dryck man ska stoppa i dem. Nej, det handlar om hur mycket omtanke och kärlek man ska strö omkring sig.

Vänner och familjemedlemmar måste vårdas med måtta. För mycket kan bli kvävande, för lite kan ge katastrofala följer. Det är en balansgång som inte alltid är helt lätt.

Hur pass rakt på ska man vara mot sina medmänniskor? Att komma med oombedda råd, är det att hjälpa eller att stjälpa?

Hur pass stränga regler kan man ha för andra och hur pass mycket kan man begära att andra ska ställa upp för en själv.

Svårt, svårt.

Hur som hade jag en fantastisk födelsedag med många vänner som bjöd på både sång och tal. Min familj ställde upp med all hjälp och SMHI bidrog med bara en ynka liten skvätt regn. En sån som alla ska ha i brudkronorna för att få ett lyckligt äktenskap.

Tänker att någonstans måste jag ha gjort något rätt. Lyckats med att vara lite lagom för dem som finns omkring mig. Annars kulle det kanske bara ha kommit två gäster eller ingen och jag hade suttit där själv med en kopp kaffe och en liten torr skorpa.

Nu återstår att se om jag kan använda min livserfarenhet och mitt mångåriga samlande av någorlunda måttfullhet till att hålla mina nyförvärvade växter vid liv.

Tyvärr måste jag genast avsluta denna spalt för att gå och se om någon av dem möjligtvis behöver mera vatten, eller kanske lite luft, eller kanske lite näring, eller kanske ingenting.

Kanske de bara vill vara ifred en stund.

Men bort åker jag nog inte på länge.

Sofi Piehl

Annons