Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skolan behöver långsiktighet

Äntligen! Ja, äntligen kom motreaktionen mot Pisa-undersökningen.

Annons

2000 professorer och lärare hävdar nu att det som utvärderats egentligen inte mäter det som menas med ”kunskap”. Och att Pisa-studierna leder till att skolor nu bryr sig mer om att klara själva testerna än att ge elever bästa möjliga undervisning.

I samma takt som Pisa accepteras som det yttersta måttet av effektivitet ändras också skolans inriktning medan barnens behov och bildningssträvan blir sekundär.

Hur är det möjligt att skolan så snabbt har anammat och anpassat sig till dessa prov? Svaret är enkelt. När skolans kvalitet reducerats till något mätbart blir frågan politiskt hanterbar och användbar som politiskt slagträ.

Uppdraget från politiker till förvaltning och lärare är numera tydligt: Förbättra kommunens rankning! Detta är det uttryckliga målet också i Norrtälje kommun. En ärelystnad har drabbat politikerna, som hela tiden kräver ”bäst, bäst, bäst”. I Norrtälje heter skolans slogan: ”Bra ska bli bäst”.

Men ingen vet riktigt i vilken gren, under vilka villkor eller – i vilket syfte.

Det existerar ingen test som kan mäta kunskap, menar Pisa-kritikerna. Mätas kan bara vissa utvalda aspekter, som standardiserats och formaliserats.

Med en ny anpassnings-metodik stjäls uppmärksamhet från ”allt som inte är lika mätbart, eller helt omätbart, såsom fysisk, moralisk, medborgerlig och konstnärlig utveckling”, menar man. Pisa-rapporten ”begränsar vår kollektiva föreställning om vad utbildning är och borde vara”.

En följd av mät-hysterin är att skolor med mycket olika karaktär måste underkasta sig en centralisering, en centralisering som i Sverige företräds av vår ”liberale” skolminister, som urskillningslöst bejakar att kunskap går och skall mätas och jämföras.

Vi får en skola som ägnar sig åt att ständigt mäta den verksamhet som lärarna inte har tillräcklig tid att ägna sig åt.

Varför är då Pisa-mätningarna immuna mot kritik från pedagogiskt håll? Jo, de utförs av OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling), en organisation som har till uppgift att hålla politisk uppsyn över världens ekonomier.

Men OECD har ingenting med undervisning och utbildning att göra. Testerna utformas utifrån OECD´s ekonomiska synsätt där skolan betraktas ”som en globaliserad marknad för utbildning”. Professor Munch i Bamberg, menar att Pisa ”främjar en ny kapitalism inom bildningsväsendet” som ska tjäna till ”produktion och reproduktion av humankapital”.

Den tävlan som uppstår i mätbara tester påminner en hel del om schlagertävlingar eller fotbollsmästerskap. I konkurrensens namn blir utbildning något som bidrar till nationens eller kommunens ära. Ellen Key’s ord, att kunskap är ett värde i sig självt, är långt borta. Ändå vet vi att det är sant.

Om det är något skolan behöver i dag så är det tillit till sitt eget uppdrag, och därmed stabilitet och långsiktighet.

Hur ska elever kunna motiveras om skolans innehåll förändras vart tredje år, då det kommer en ny Pisa-undersökning?

Nej, skolans uppgift är mycket bredare och djupare. Utgångspunkten bör vara att sätta ”kunskapandet” och ”kunskaparen” i centrum. Så att skolan tillgodoser barnets behov – inte tvärtom.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel