Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skandalerna görs till bevis på ”förföljelsen”

Aftonbladet avslöjade i går att Sverigedemokraterna fått statliga bidrag för ett kvinnoförbund som inte fanns.

I samband med partiets inträde i riksdagen 2010 ansökte partiet om pengar för sitt kvinnoförbund hos riksdagens partibidragsnämnd. Ansökan undertecknades av partiledaren Jimmie Åkesson. Partiet fick knappt 1,5 miljoner kronor av nämnden. Men något kvinnoförbund fanns inte. Det startades inte förrän 2011.

En åklagare skall nu undersöka det hela och se om en förundersökning skall startas.

Sverigedemokraterna har varit inblandade i många skandaler sedan partiet kom in i riksdagen hösten 2010. Mängder av förtroendevalda har uteslutits eller hoppat av efter att ha sagt eller skrivit saker som varit rasistiska eller på gränsen till rasistiska. Tre av partiets mest framträdande personer har avslöjats med att ha beväpnat sig med järnrör och gått runt i Stockholms centrum. En av partiets riksdagsledamöter har förolämpat en riksdagsvakt med utländsk bakgrund. En annan riksdagsledamot har mycket nära kopplingar till Sveriges mest kända hatsajt: Avpixlat.

För alla de andra partierna hade sådana här skandaler varit förödande – partiernas opinionssiffror hade rasat. Men inte för Sverigedemokraterna. Istället tycks partiets opinionssiffror stiga för varje skandal.

Det här är svårt att förstå. Men förklaringen är troligen att alla skandalerna passar in i den bild som Sverigedemokraterna spridit om sig själva: att de är sanningssägarna, men motarbetas av den ”politiska eliten” bestående av de andra politiska partierna och de etablerade medierna, en elit som med alla medel motarbetar Sverigedemokraterna. Det andra uppfattar som en ny skandal där sverigedemokrater är inblandade, uppfattas därför av Sverigedemokraternas sympatisörer som ytterligare ett bevis för att partiet är förföljt av media, och alltså som ytterligare ett bevis på att den sverigedemokratiska världsbilden är den rätta.

Troligen kommer samma att hända med gårdagens nyhet om bidragsfusk. Om Sverigedemokraterna frias, kommer det ses som ytterligare ett bevis för att media svartmålar partiet. Om Sverigedemokraterna fälls, kommer det att ses som ett bevis för att media förtiger liknande fusk i andra partier, samt att rättsväsendet är partiskt gentemot Sverigedemokraterna.

Genom att på detta sätt vända tillbaka kritiken mot den som kritiserar har Sverigedemokraterna skaffat sig ett effektivt skydd mot all kritik.

Men det är svårt att tro att det kan fungera hur länge som helst. Någon gång måste Sverigedemokraternas sympatisörer inse det orimliga i att detta parti sitter inne med sanningen medan alla andra ljuger. Och då spricker den sverigedemokratiska bubblan. Och förhoppningsvis, för den svenska demokratins skull, är det inte långt kvar tills dess.