Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ska även Erika Grann sluta som utbränd?

"Här behövs utomparlamentariska åtgärder!” utbrast Gun Svensson i september 1984, när den grupp som tillsatts parlamentariskt för att klargöra Pythagoras kulturhistoriska värde ” kördes över” av kommunstyrelsen.

Anmäl text- och faktafel

I Norrtelje Tidning den 12 september 1984 stod det: "Nej tack! Den borgerliga majoriteten vill inte lägga ned ett öre på Pythagoras”. Och på samma sida: ”Stödförening bildad”.

Vi i stödföreningen fick också med ett upprop i tidningen: "För att vi och morgondagens människor verkligen skall förstå den teknik och industri, som föregick vår egen, måste vi få uppleva med våra sinnen. Se, höra vidröra och känna doften av den levande, arbetande verkstaden.”

Pythagoras är numera klassificerat som riksintresse. Troligtvis kommer aldrig en verkstadsindustri i motsvarande skick och autenticitet att hittas. Därför är fabriken även ett potentiellt världsarv.

På Pythagoras producerades samma huvudprodukt, i samma produktionslinje, med samma maskiner och metoder genom åren. Nästan all affärskorrespondens fanns kvar i fabriken. Dessutom hade den siste ägaren, innan byggbolaget köpte, sparat ritningar, precisions- och specialverktyg. Numera återköpta.

Om nu inte ledande politiker inser fabrikens kulturhistoriska värde, så talar jag om pengar istället. Med några få undantag har ingen Norrtäljepolitiker arbetat aktivt, för att skaffa pengar till Pythagoras förvärv eller upprustning. Det har gjorts genom Pythagoras vänner, och senare av stiftelsen.

Kommunens monetära insats till förvärv var 1 000 000 kronor under förutsättning att Pythagoras vänner skaffade fram de övriga 2 000 000. Vilket vi gjorde, hälften från landstingets kulturnämnd, och den andra hälften från riksdagens kulturutskott. Dessutom har Pythagoras Vänner och stiftelsen samlat in pengar till byggnadsmaterial, utställningar och utredningar åren 1984-2005 med 9 600 000 kronor. Det är pengar från staten, länsstyrelsen, landstinget, donationer och gåvor, alltså externkommunala medel. Pythagoras vänners arbetsinsatser genom ideellt arbete har också, mer än väl, matchat det kommunala verksamhetsbidraget under dessa år.

Under 1988-1989 började en avmattning inom byggsektorn märkas. Jag, som är utbildad byggnadsingenjör och även utbildningsadministratör, planerade och utformade då kursplaner för arbetslösa byggnadsarbetare: ”Kurs i antikvarisk renovering med traditionella material och tekniker”. Dessa kurser genomfördes 1992 och 1994. 20 deltagare per kurs, under 20 veckor. Länsarbetsnämnden stod för kostnaderna för arbetskraft. (Marknadsmässiga löner till deltagarna.)

Bara värdet av arbetskraften kan uppskattas till minst 5 000 000 kronor och i utförda arbeten tre till fyra gånger så mycket. Alla arbeten utfördes i egen regi under antikvarisk kontroll liksom de ALU-arbeten som genomfördes 1995-1996.

Under mina år som museichef blev jag varslad om uppsägning tre gånger och verksamheten kunde endast drivas vidare tack vare Pythagoras Vänner. Till slut räckte bara pengarna till el, renhållning, VA-avgifter och nödvändiga reparationer.

Vi skulle alltså driva museiverksamhet med två anställda! Känns situationen igen?

Givetvis orkade jag inte längre. Jag slutade som utbränd eller nästan uppbränd, vid 61 års ålder.

Nu står nuvarande museichefen, Erika Grann, inför samma hopplösa arbetssituation som jag gjorde för 15 år sedan. Ska hon också riskera att sluta som ut- eller uppbränd?

Kommunledningen, med Bino Drummond i spetsen, borde inse situationens allvar!

Agera nu!

Fred Andersson, ordförande i Pythagoras Vänner 1984-1989, museichef Pythagoras 1990-2005

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel