Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Servicehundar hjälper Linas vardag

Preston och Qiwi följer matte Lina Humleblom med blicken hela tiden, uppmärksamma på minsta kommando. På ryggen har de klövjeväskor, en sorts ryggsäckar för hundar, som Lina stoppar ner varorna i.

Annons

Lina Humleblom har svåra smärtor i bäckenet och ryggen. Minsta ansträngning gör att smärtan ökar. Men med servicehundarnas hjälp kan hon få vardagen att fungera.

Båda hundarnas väskor har skyltar som berättar att de arbetar och inte ska störas. Många andra kunder i butiken stannar till och tittar och några frågar Lina om hundarna. Ett par gånger får hon hindra barn som vill klappa de lurviga hundarna.

– För mig betyder det oerhört mycket att ha hundarna, säger Lina. Mina skador gör att gränsen för vad jag kan lyfta går vid min egen handväska. Med hundarna som hjälp kan jag klara mig själv mer, de är mina assistenter. Utan dem skulle jag behöva mycket mer hjälp.

Preston och Qiwi är specialtränade servicehundar. De hjälper till att bära saker, men kan också hämta upp det som Lina tappar på golvet, öppna och stänga skåpdörrar, bära ut soporna och mycket annat.

– Alla hundar tycker om att jobba, säger Lina Humleblom. För mina hundar är selen på ryggen tecknet. När den är på är de i tjänst, då är det tydligt vad som gäller.

Hundarna är inte kopplade. Det skulle vara alltför stor ansträngning för Lina att hålla i kopplet. Men de följer matte uppmärksamt hela tiden. Så fort Lina tappar något på golvet så väntar de på att få kommando om vem som ska ta upp det. Växelvis får hundarna sina uppgifter.

Lina Humleblom har en medfödd skada i bäckenet. Hon har dessutom varit med om två svåra olyckor med bland annat en svår nackskada som följd.

När Lina skadades var hon mitt uppe i sjukgymnastutbildningen. Den fick hon lov att avbryta. I stället utbildade hon sig till instruktör och hundpsykolog och startade ett eget företag för att utbilda tjänstehundar. Livet snurrade fortare och fortare och 2009 brakade allt.

– Jag struntade i att tänka på mig själv. Det blev mer än jag orkade med både fysiskt och psykiskt, säger hon.

Men med mycket stöd från sjukvården, sjukgymnastiken, boendestödjare, terapi och bra medicinering har hon lyckats ta mig tillbaka till ett mer självständigt liv.

– I dag har jag insett att min terapi och träning, samt den sysselsättning jag har tre dagar i veckan är vad jag orkar med. Och så har jag hundarna förstås, skötseln av dem och träningen ger mig ordning i livet och livsglädje.