Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Samvetets röst behövs i klimatdebatten

"Det är mänskligt att fela", heter det. Kanske det. Är det mänskligt att göra rätt? Vet inte.

Men en sak är jag säker på: Det är mänskligt att kunna ändra sig. Och korrigera sitt beteende utifrån nya insikter.

Det är en förmåga vi mänskor haft glädje av genom hela evolutionen. Omställning och anpassning. När något börjar gå fel har vi kunnat ändra beteende. Ibland har det gällt vår överlevnad.

Handlar det om mänsklig intelligens? Nja, inte bara. Vår intelligensförmåga kan visserligen ta oss till månen och lära oss klyva atomer, men den skyddar oss inte ens från att förgöra vår egen planet? Vi behöver något utöver intelligens. Det är förmågan att utveckla vårt samvete.

I dag anses det illa att någon ska behöva känna "flygskam". Märkligt. Är det farligt eller skadligt att skämmas? Att känna skam över en handling är väl första steget för att rannsaka samvetet och kunna ändra beteende.

Att skambelägga andra är inte fruktbart. Men samtalet jag för med mig själv, eller den högre instans i mig som kallas samvete, är något genuint mänskligt. Den kompassen gör mig inte intelligentare – men visare. Har vi blivit rädda för att möta vårt samvete och ser det som något fientligt?

Människans tre själsförmågor – tänka, känna och handla – bär var för sig sina ideal: sanning, skönhet och godhet. Och samvetets röst har genom historien visat vägar mot dessa ideal. Hur är det i dag?

Sanning står inte högt i kurs för tillfället. När jag var liten var det illa om man ljög. Det gällde alla. Nu är "fake news" etablerat och till synes effektivt. En hel sektor försörjer sig på att producera lögner för att sedan bedöma utfallet ekonomiskt eller politiskt. Hybridkrig kallas det. Utan lögnpropaganda – ingen makt? Sanningen blir relativ och det är bara pyttesmå steg mellan sanning-nästan sanning-halvsanning och till sist lögn.

Skönhet är också ett gammalmodigt ideal. Skönhet är subjektiv, säger man. Visst, men betyder det att skönhet inte finns? Naturligtvis inte som något absolut – men som fenomen och något eftersträvansvärt? Varför bryr vi oss annars om vår boendemiljö, våra sjöar och skogar?

Om inte skönhet fanns skulle allt miljöarbete tappa mening. Utan skönhet förtvinar vi, precis som i Nils Ferlins visa. Den yttre miljön speglar den inre – och tvärtom.

Godhet uppfattas i dag som ett pretentiöst och moralistiskt ord. Det blev jag nyligen varse. "Hur mycket ont har inte utvecklats under godhetens fanor?" frågade en vän. Visst är det så. Men kan vi då lika gärna handla ont och egoistiskt? frågade jag tillbaka. Då blev jag kallad "godhetsapostel". Troligen en förolämpning.

Under grekiska antiken var sanning-skönhet-godhet en oskiljbar enhet. I "Platons dialoger" säger Faidon: "Det var en vacker tanke, Sokrates. Den måste vara sann". En osann tanke var således ful och ledde till dåliga handlingar.

Denna helhetssyn på själslivet, där tanke känsla och handling hänger samman, gör oss till hela människor, vävda i ett enda stycke. Det visste de gamla grekerna. Går tanken åt ett håll och handlingarna i annan riktning tappar vi fotfästet. Så tappar vi även förhållandet till naturen, om vi inte lär känna den både intellektuellt, känslomässigt och praktiskt.

Grekerna visste också hur man övervinner kriser: Det gäller att, liksom Antigone, lyssna på samvetets röst. Det gäller i stort och smått och dagens klimatdebatt är inget undantag. Var och en får samtala med sig själv och se vad som är möjligt att göra i den egna livssituationen.

En samvetsuppgift vilar på den enskilde, men ska vi kunna hantera klimatets verkningar krävs också politiska beslut. De båda betingar varandra och samverkar. Konstigt annars, själva ordet ekologi betyder just samspel. Samspel i naturen. Och samspel mellan natur och människa.

Nog är det mänskligt att göra fel. Lyckligtvis är det även mänskligt att kunna förändra och ställa om. Det är något hoppfullt i det.

Mats Wilzén (MP), Söderbykarl

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel