Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Så tacklar du barnens hemlängtan rätt

En vecka på egen hand gör sommarlovet till ett äventyr. Men hur hanterar man saknaden efter mamma och pappa? Psykologen tipsar om hur du hjälper ditt barn med sin hemlängtan!

Annons

Sommarlovet innebär alltid lite pussel om inte barnen ska gå på fritids alla veckor som föräldrarna jobbar. Kusiner, kompisarnas familjer, mor- och farföräldrar, läger eller kollo. Lösningarna är många. Men hur vet man egentligen att barnet är redo att vara borta från familjen en vecka eller två?

– Jag har stött på teorier om att barn kan vara ifrån sina föräldrar samma antal nätter som sin ålder. Men det finns inga studier som ger någon som helst grund till detta, säger Malin Bergström, barnpsykolog och forskare som bland annat har skrivit boken ”Lyhört föräldraskap”.

Snarare handlar det om relationen till dem barnet ska bo hos. Om det är så kallade anknytningspersoner som står barnet nära, brukar det inte vara så dramatiskt att sova borta, menar hon. Men visst kan hemlängtan ändå komma smygande om kvällen.

– En grundhållning är att inte ringa halv nio på kvällen när barnet är lite ledset. Då är det bättre att höra av sig på dagen när allt är som bäst, säger Malin Bergström.

På kollo eller läger är det förstås sällan några vuxna som det redan finns starka band till. Men då är barnen ofta lite äldre och som förälder kan man förbereda dem på vad det innebär att vara hemifrån.

– Barn som är runt sju till nio år lovar glatt i stunden, men har inte kapacitet att förstå vad det innebär att vara på ett tvåveckors kollo. Då får man hjälpa dem att ställa in sig på hur det kommer att bli – att det inte går att åka hem hur som helst, säger Malin Bergström.

Alla barn är förstås inte lika pigga på att åka i väg utan föräldrarna. Då kan man behöva pusha dem så att de gradvis vågar göra sådant som i längden är berikande, tycker hon. Som att följa med till kompisens landställe eller åka på ridläger.

Ibland handlar oviljan att sova borta om sängvätning. Nästan var tionde sjuåring kissar i sängen, och problemet har en tendens att bli värre på bortaplan. Det är känsligt och kan påverka obehaget att inte sova i den egna sängen. Medicin kan då underlätta övernattningarna.

– Prata med en barnläkare om medicinering under en begränsad period. Skicka med underlag och avdramatisera situationen genom att berätta om hur många det är som kissar i sängen. Då kan barnet känna sig lugnare och tänka att det kanske går att hitta någon annan med samma problem, säger Malin Bergström.

Ett sätt att stärka barnet inför bortavaron kan också vara att packa ett så kallat ”övergångsobjekt” laddat med tryggheten som föräldrarna står för. Till exempel en nallebjörn.

– Man kan prata om vad barnet ska göra om det är svårt att sova, som att: ”krama nallen och ropa på en vuxen – nästa morgon kan vi höras på telefonen”. Att hjälpa barnet hantera känslomässiga ansträngningar är en av de viktigaste uppgifterna man har som förälder, säger Malin Bergström.

När saknaden är som tuffast kan det även hjälpa att spela en stund. Därför kan det vara en idé att packa surfplattan om det går ihop med planeringen.

– Spel är förströelse som kan vara skönt att sjunka in i när det är känslomässigt svårt, menar Malin Bergström.

På Familjeliv undrar en mamma om det kanske blir för mycket att åka på två olika läger, runt fem dagar långa vardera:

– Det är en väldigt trygg nioåring som gärna själv vill åka. Men det blir första övernattningen utan oss föräldrar, det har helt enkelt aldrig varit aktuellt tidigare, berättar hon.

Innan man anmäler barnet till ett tiodagarsläger, kan det vara smart att mjukstarta med en fotbollscup eller liknande över helgen, tycker Malin Bergström. Men om man ändå har satt ambitiösa kolloplaner i verket, är det bra med en öppen attityd och se hur det går. Skulle det visa sig att hemlängtan blir alldeles outhärdligt finns det bara en sak att göra.

– Jag tycker inte att man ska ha någon superprestige. Känner man i magen att det inte är bra, går det att avbryta och hämta barnet tidigare. Då får man konstatera tillsammans att ”vi spände visst bågen lite för högt den här gången”, anser hon.

Men att komma så fort barnet snyftar i telefonen är inte bra.

– Man måste lägga sina egna känslor åt sidan. Det gagnar inte barnet alls att alltid komma till undsättning. Man kan också tänka på att barnet har det lättare efter samtalet, när man själv har tagit över en del av de jobbiga känslorna.

Genom bra pepp, som att säga att ”jag vet att du klarar det här”, kan man istället hjälpa barnet till en fin upplevelse.

– Det är en viktig del av barndomen att lära sig bemästra påfrestningar. Sedan är det också viktigt och roligt att göra saker med kompisar och att känna tryggheten i att klara det på egen hand, säger Malin Bergström.

5 tips: Så hanterar du ditt barns hemlängtan

•Förberedelse är bra. Berätta om vad det innebär att vara borta.

•Packa ett gosedjur som står för trygghet. När hemlängtan kommer smygande blir det en tröst.

•Ring inte kritiska stunder, som vid läggdags. Hör av dig mitt på dagen när barnet mår som bäst.

•Peppa genom att säga att du vet att barnet klarar det här.

•Blir hemlängtan ohanterlig? Åk och hämta barnet. Satsa på en kortare bortavistelse nästa gång.