Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Så bra var Weeping willows konsert

NT:s recensent på plats under bandets smygpremiär

Annons

Sjutton år sedan första skivan, sju år sedan förra, visst hade det smugit sig in en liten osäkerhetskänsla: fanns det några därute som ville ha något mer av Weeping Willows? Svaret gavs direkt under smygpremiären på Teatern i Norrtälje: sällan har mer kärlek flödat från salongen mot scenen.

Timingen i dessa retro-tider är närmast klinisk. Eller också är det så att vi som drömde, grät och sjöng med detta turnerande sällskap i brustna hjärtan hamnat i samfälld medelålderskris, i en gemensam längtan efter den tid som flytt. Kanske är det just så att ”The time has come” som nya kritikerrosade skivan heter, landat helt rätt i ett supervalår där många blickar tillbaka. Eller också är det helt enkelt en riktigt bra platta.

För snart tre år sedan såg jag Weeping Willows på KnappKarlssons, då var det en närmast uppsluppen hit-parad och lite mummel om framtiden. Magnus Carlsson hade ”The Moon Ray Quintet” ihop med Goran Kajfes och tillsammans hade de gett ut en coverplatta med bland andra Rodriguezs ”Sugar Man”. Carlssons steg in i jazzcrooner-rollen kändes helt logisk, så vad skulle det bli av tårpilarna?

Resultat ser vi nu med nya skivan där Carlsson plockat med sig just Goran Kajfes till blåssektionen, dessutom har bandet återigen plockat in Pål Svenre för stråkarrangemangen. Svenre var den som låg bakom de blödande stråkarren på genombrottskivan ”The Broken Promised Land”. Cirkeln är på många sätt sluten. ”The time has come” låter i många delar som en mer insiktsfull syster till BPL. Alla som föll för den lär heller inte bli besvikna. De lär inte heller bli missnöjda över den återkomstturné som listar 70 inbokade spelningar under våren, sommaren och hösten 2014.

På Teatern får vi dock varken stråkar eller blås. Det gör inte så mycket. Niko Röhlcke har med sin pedalsteel och keyboards en förmåga att tillsammans med en av Sveriges bästa gitarrister Ola Nyström få bandet att låta stort ändå.

Under två set på lördagskvällen får vi en blandning från Weeping Willows sjuttonåriga diskografi. Höjdpunkterna blir singeln ”Different places” och covern ”Going Down to the River”.

En låt som Magnus Carlsson plockade upp från en hemlös musiker i Nashville. För er som sett teveprogrammet ”Jills veranda” med Jill Johnsson så vet ni att mannen heter Doug Seegers. Magnus och bandet gör, med Dougs medgivande, en tight, känslofylld version som nästan når ikapp originalversionen. Magnus berättar att Seegers nu fått skivkontrakt i Nashville. Det lär bli mer av både Seegers och Weeping Willows framöver. Kul med ett band som kan fylla något av det svarta hål The Soundtrack of our lives lämnat efter sig på den svenska bandhimlen.