Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Riskabelt att satsa allt på en enda fråga

Vänsterpartiet har gått hyfsat i opinionsmätningarna det senaste halvåret, och har stabilt legat runt sex-sju procent, vilket är en hög nivå för partiet.

Annons

Allt talar för att det är partiets motstånd mot ”vinster i välfärden” som ligger bakom uppgången. Detta tycks vara den enda fråga som partiet driver just nu, i alla fall är detta den fråga som partiledaren Jonas Sjöstedt tar upp så ofta han bara kan. Det är inte så konstigt. I denna fråga tycks Vänsterpartiet för en gångs skull ha samma uppfattning som stor folklig opinion. Så brukar det inte vara för Vänsterpartiet: det socialistiska samhälle partiet eftersträvar är det mycket få som vill ha.

Därför är det också naturligt att ”vinster i välfärden” kommer att bli en av huvudfrågorna på partiets kongress, som startar i dag på Münchenbryggeriet i Stockholm. Denna fråga kommer säkerligen också att dominera de tal som Jonas Sjöstedt skall hålla på kongressen. Till detta kommer att Vänsterpartiet i denna fråga ställer ultimatum gentemot Socialdemokraterna och Miljöpartiet: om inte partiet får gehör för sin syn på vinstfrågan i en rödgrön regering, så kommer man att stanna i opposition.

I praktiken ser nog Socialdemokraterna och Miljöpartiet detta mer som ett löfte än som ett hot. Inget av partierna vill ju egentligen ha med Vänsterpartiet i en rödgrön regering. Och frågan är också om inte också vänsterpartisterna innerst inne helst stannar utanför regeringen. Då slipper de ju ta ansvar och kompromissa.

Det är dock lite farligt för Vänsterpartiet att på detta sätt satsa på en enda fråga. Mycket talar nämligen för att stora delar av det folkliga motståndet mot vinsterna i välfärdsföretag bygger på en myt: att vinsterna gör att kvaliteten i verksamheten försämras, eftersom de pengar som går till vinster istället skulle kunna ha använts till att göra skolan, vården eller omsorgen bättre.

Det här är inte sant. Privat verksamhet går ofta att driva effektivare än offentlig, till exempel genom att göra billigare inköp och ha mindre byråkrati. De vinster som tas ut i privata företag innebär därför sällan försämrad kvalitet. Däremot skulle ett förbud mot vinster i välfärden få till följd att inga nya privata välfärdsföretag bildades och att de flesta av dem som finns skulle få lägga ner. Den valfrihet som många säger sig uppskatta skulle därför försvinna. Det struntar Vänsterpartiet i, men inte väljarna.

En valkampanj innebär att partiernas budskap granskas på ett helt annat sätt än under mellanvalsperioden. Valrörelsen kan därför innebära att myten om ”vinsten i välfärden” spräcks, och att väljarna inser effekterna av ett vinstförbud: tusentals förlorade jobb, slut på valfriheten och en återgång till den opersonliga offentliga sektor som rådde för 20 år sedan. I så fall lär Vänsterpartiets valresultat bli ganska så uselt.