Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Richard Böhme: Tre år kvar– men redan doftar det valrörelse om debatten

Annons

Onsdagens EU-politiska partiledardebatt i riksdagen bar tydliga allmänpolitiska spår. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson inledde till och med sitt anförande med att han egentligen tyckte att debatten borde handla om den grova kriminaliteten. I förbifarten riktade han också ett avgångskrav mot justitieminister Morgan Johansson – en tråd som Jimmie Åkesson (SD) senare tog upp och yrkade på att hålla en misstroendeomröstning – för att sedan faktiskt styra in på EU.

Detta var ett mönster som flera upprepade. En cynisk tolkning är att man tog tillfället i akt att idka politiskt krypskytte snarare än att reda ut Europasamarbetets komplexa frågor. En mer välvillig är att EU- och inrikespolitik nu är så integrerade att områdena inte går isär, och att just problemet med kriminalitet är så allvarligt att det måste påtalas när helst det kan. I vilket fall kände sig riksdagens tredje vice talman Kerstin Lundgren (C) sig nödgad att vid ett tillfälle be debattörerna att hålla sig till ämnet.

De frågor som kom att dominera debatten var just säkerhet och kriminalitet, men också EU:s sociala pelare fick stort utrymme.

Kristersson ansåg att den inte var något mindre än ett hot mot den svenska modellen. Socialdemokraterna avfärdar varningar från både höger och vänster och Sverige riskerar bindande lagstiftning för europeiska minimilöner, som både LO och Svenskt Näringsliv är emot.

Jimmie Åkesson (SD) var den första att instämma och upprepade Kristerssons fråga om vad regeringen gör för att värna den svenska modellen. Sedan följde kritik ifrån, ja, nästan alla.

Annie Lööf (C) undrade om Socialdemokraterna tänkte tillbringa fem år med att blockera förslag från den egna gruppen i Europaparlamentet medan Ebba Busch Thor (KD) varnade för införandet av en a-kassa på EU-nivå.

EU-frågan blev här verkligen en inramning för det inrikespolitiska maktspelet

Endast Liberalernas Johan Pehrson, som i rollen som gruppledare representerar partiet eftersom partiledaren Nyamko Sabuni inte sitter i riksdagen, var svalt positiv. För en liberal är ett EU-projekt ändå alltid ett EU-projekt.

Replikskiftena mellan statsministern och Ulf Kristersson blev annars ganska spänstiga. EU-frågan blev här verkligen en inramning för det inrikespolitiska maktspelet och man fick ibland känslan av att valrörelserna verkligen börjar tidigt nu för tiden. Om den någonsin slutar. Som vanligt handlade kritiken främst om vilket sällskap man håller sig med.

Statsministern gick ut hårt och ifrågasatte Moderaternas regeringsunderlag och det märks tydligt att den ende som är lika ivrig som Jimmie Åkesson att lansera ett ”högerkonservativt block”, det är Stefan Löfven.

Detta kan vara en glimt av framtiden

Kristersson gav igen med samma mynt och påminde om Miljöpartiets och Vänsterpartiets tidigare, och nuvarande, avoga inställning till EU.

En frisk fläkt var att Jonas Sjöstedt (V) sträckte ut en hand till Ulf Kristersson angående att samarbeta kring att stoppa en höjning av Sveriges EU-avgift, en hand som Kristersson, i princip, tog. Detta kan vara en glimt av framtiden. I en allt mer fragmenterad riksdag med oklara majoriteter kan ovana allianser, åtminstone kring sakfrågor, vara att vänta.