Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Richard Böhme: Barns brottslighet måste tas på största allvar

Annons

Under vilka omständigheter ska barn kunna tvingas till något mot föräldrarnas vilja? En obehaglig fråga men när kriminaliteten sjunker allt lägre i åldrarna pockar den likväl på ett svar.

Förra veckan gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett lagförslag om just tvingande sociala insatser mot barn. De öppna insatser som den kommunala socialtjänsten kan erbjuda i dag är frivilliga och kräver samtycke från både föräldrar och barn. Det finns möjligheter till insatser utan föräldrarnas medgivande, men endast mot barn över 15 år, och då bara i undantagsfall.

Socialminister Lena Hallengren (S) har inte efterlyst några konkreta åtgärder, men däremot står det klart att även yngre barn kommer kunna tvingas till insatser, och det också mot föräldrarnas vilja.

Socialtjänstens öppna insatser består idag mest om olika typer av stöd och samtalsbehandling. Det rör sig alltså inte direkt om några kölhalningar och för redan förhärdade ungdomsbrottslingar är de antagligen otillräckliga.

Samtidigt är att förvägra någon rådighet över sitt barn ett mycket grovt intrång i privatlivet. Alla barn har rätt till sina föräldrar och alla beslut om att ingripa i en familj måste fattas med största varsamhet. Regelverket måste följaktligen vara extra tydligt och transparent. Det är extremt svåra beslut som socialtjänsten har framför sig och i de avvägningarna behövs så tydliga och hanterbara riktlinjer som möjligt.

Grova brottslingars allt lägre ålder gör denna balansakt ännu svårare. Barn som begår brott måste stoppas. Både för brottsoffrens och deras egen skull.

Människor måste i största möjliga mån kunna hållas ansvariga för sina handlingar. Som diskussionen om så kallade straffrabatter för unga, att dömda under 21 bara avtjänar en – ibland väsentligt – kortare tid av sitt straff, visar är detta något som är särskilt svårt när det gäller ungdomar.

För barn som inte är straffmyndiga faller i stället hela ansvaret på föräldrarna. ”I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.” så lyder Föräldrabalken. Dessvärre är det tydligt att många inte efterlever den.

Ett oacceptabelt beteende måste få konsekvenser från tidig ålder. Samtidigt kommenterar hon lite uppgivet att ”Barnuppfostran är inte en polissak”. i en mening sammanfattar hon kärnan i problemet med barn som begår brott.

Polisen märker nu en kraftig ökning av barn under 15 år som begår våldsbrott. Carin Götblad, regionpolischef i region Mitt, efterlyser en rad åtgärder, bland annat tidiga insatser mot vad hon kallar riskfamiljer. Gängkriminalitet riskerar att gå i arv. Framför allt menar hon att både skola och föräldrar måste ta ett större ansvar. Ett oacceptabelt beteende måste få konsekvenser från tidig ålder. Samtidigt kommenterar hon lite uppgivet att ”barnuppfostran är inte en polissak”. I en mening sammanfattar hon kärnan i problemet med barn som begår brott.

Få förälder vill se sitt barn växa upp i till en brottsling. När så ändå sker måste det betraktas som en varningsklocka så god som någon.

Därför är det mycket välkommet att Socialstyrelsen utreder utökade befogenheter. Det är bara att hoppas att det inte stannar vid att tvinga på ungdomsbrottslingar några extra timmars samtalsterapi.