Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Resan till trädgårdsön Rödlöga Enskär

Annons
Foto: Anette Holm

Morgondimman kommer inte att äventyra dagens seglats till Rödlöga Enskär. När vi lämnar sandkilen Helmis hemmahamn i Stämmarsund klockan nio är det redan klarblå himmel. Bara några få slöjmoln syns i horisonten. Det skall visa sig att dimmolnen dröjer sig kvar när vi kommer längre ut i havsbandet, men sikten är god.

Tolv förväntansfulla passagerare, var och en utrustad med Helmis blåröda flytväst, följer Anna Richert, Helmis enda kvinnliga skeppare, med blicken när hon sätter kurs ut från Blidösundet mot dagens utflyktsmål, Rödlöga Enskär. När vi rundar Blidös norra udde i höjd med Kråkan, sätter vi segel. Hej och hå! Där sätts dirken an och bommen kan lyftas ur bomsaxen, storseglet på 125 kvm kan sättas och gaffeln hissas med klofall och pikfall. Både besättning och passagerare hjälps åt att dra i skoten. När storseglet är hissat ska gaffeln ligga i vinkel mot bommen för att gaffelklon ska kunna löpa fritt mot masten. Focken hissas och fockfallet läggs fast. Nu fyller vinden storsegel och fock. Vi flyter fram i en lätt bris, korta små vågor slår mot Helmi, men vi har motvind. Och det är inte lätt att ligga på kryss med Helmi så efter ett tag blir det motorgång. Skepparen lovar oss segling hela vägen hem som kompensation.

Torsten Wallin visade upp sin vackra trädgård.Foto: Anette Holm

När vi strax före tolv når Enskär är förväntningarna stora och där möter Torsten Wallin upp vid bryggan. Han som först kom hit 1976 ska visa oss sitt livsverk, trädgården på ön, som han också beskrivit i sin bok Vildros och Kaprifol. Äntligen ska vi få uppleva allt i verkligheten, det som vi läste i hans bok för över tio år sedan.

En förkastningsspricka går över ön, ett tjugotal raviner löper vinkelrät mot den, väder och vind och landhöjningar har alla gjort sitt för att forma naturen. Klipporna är välslipade och platsen naturligt karg och berghällarna omgärdas av snår av enbuskar och rishedar där det växer ljung, hjortron, odon, tranbär och hönsbär.

Men det ska visa sig att Torsten Wallin anlagt olika trädgårdsrum och tagit till vara öns olika naturtyper och växtlighet och förutsättningar. Där har han odlat och planterat in växter av olika slag och från olika delar av världen, allt med tanken att de ska klara de speciella krav på växtplats som finns naturligt på ön.

De olika växtrummen är förbundna med gångar, där Torsten envist och med hårt arbete lagt ut stenblock och flata granitstenar som trampstenar för att förenkla tillgängligheten och skötsel av växtplatserna. Och flera av stengångarna är omgärdade av den fina lilafärgade backtimjan, som dessvärre just i år, efter maj månads regnfattiga period, fläckvis torkat.

Funkia på Enskär.Foto: Anette Holm

Och vi visas runt på ön och Torstens berättar outtröttligt om växter och hur hans trädgårdsrum successivt vuxit fram under flera år. Vi börjar i Alkärret, en naturlig plats med lite sumpjord och stående vatten där Torsten stammat upp alarna och planterat in funkia, vit skunkkalla från Kamtjatkahalvön, rododendron och den lågväxande sibiriska vårskönan.

I ormbunksrundeln står en ståtlig ormbunkssoffa, av modell som ursprungligen tillverkades i England i mitten av 1800-talet, och senare på flera gjuterier och i Sverige nu endast på Byarums bruk. Torsten räddade några av dessa möbler från en bostadsrättsförening i Stockholm som hellre ville se plastmöbler än möbelklassikern på sin gård. Kanske har de ändrat sig, men nu det är försent för här står soffan, målad i bladgrönt helt integrerad med stora bestånd av japanska ormbunkar, myskmadra och ekorrbär.

Gräslök i blom.Foto: Anette Holm

Vi böjer oss under den ståtligt hängande alpklematisen och går upp för de anlagda stentrapporna vid huset till Utkiksberget. Även om det är lite disigt ser vi tydligt Hundskärsknuv, där det står en obemannad ledfyr, men också Svartlöga, Söderöra och Norröra i horisonten. Och Torsten pekar på det naturliga hällkaret där regnvattnet samlas och varifrån han mödosamt hämtar vatten till sina växter. Vi går vidare längst stigen som Torsten röjt för flera år sedan och sedan dess underhåller. Stigen sträcker sig drygt två kilometer över ön. Torsten visar oss den vildväxande berberisbusken som växer i stora bestånd och berättar om att man kan äta de torkade bären. En importerad variant från Iran kan du hitta i Hötorgshallen. De torkade bären är visst vanliga i den persiska och afghanska matlagningen. Kanske ger sig Torsten på att ta upp konkurrensen med sin närproducerade berberis, vem vet?

Vi drunknar nästan i älggräs, rosenhallon och akleja och alla dofter slår mot oss när vi närmar oss Örtagården som ligger skyddat och soligt vid husets västsida. På vägen dit får vi genast ögonen på den vita nattviolen, som bara doftar om natten, men det är nog alla välformade buxbomsbuskar som först fångar intresset. Men här samsas allt du kan tänka dig av kryddväxter men också dvärgliguster, perukbuskar, klätterhortensia, buskpion, blåviolett stäppsalvia och silvergrå och högväxande lammöron, pimpinellros, daggkåpa, sibirisk ölandstok, kattmynta och den underbart doftande blålila lavendeln som alla känner igen.

I den skyddade köksträdgården med glänta mot det vilda havet odlar Torsten potatis, jordärtskockor, sallad, kryddor och örter som libbsticka och citronmeliss. Nu i mitten av juni står gräslöken i blom med sina klotformade lila blommor enbart för lust och fägnad, men vi hittar också den fina högresta, smått mytiska fingerborgsblomman, luktärter och blå staketvindruvor, som får stöd mot den varma och lodräta bergväggen.

Örtagården.Foto: Anette Holm

Besöket hos Torsten avslutas inne i hans hus, vars tak så karakteristiskt sticker upp från bergen nerifrån bryggan. Här behövs ingen TV när man har utsikt åt alla väderstreck. Såklart tackar vi och bugar för besöket och skriver några tacksamma ord i hans gästbok. Så äntligen fick vi uppleva allt detta!

Helmi med besättning och passagerare vänder hemåt i sydostlig vind och seglar som mest i 6,2 knop. Anna Richert för oss säkert tillbaka till Blidö och denna dag avslutas med drömmar om blommor och växter men också om stensättning, hårt arbete och människor som brinner för sin uppgift. Tack igen Torsten för att vi fick uppleva ditt livsverk!

Anette Holm

Annons