Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rekrytering måste ske även utanför sfären

Annons

En nämndeman från Sverigedemokraterna blev förra veckan riksnyhet då han skildes från sitt uppdrag efter att ha uttryckt att islam borde förbjudas och muslimer diskrimineras. 

Nyheter om nämndemän som misskött sig kommer och går. Vi minns Södertäljemålet som fick tas om efter jäv, nämndemannen i Svea hovrätt som gjorde egna efterforskningar och skickade små lappar till åklagaren och nämndemän som sagt att hen brukar ”yrka lite mer straff än vad som står i lagboken”. Inte särskilt rättssäkert.

De dåliga exemplen är många, men de nämndemän som aldrig syns och sköter sig exemplariskt är däremot fler. Men det gör inte systemet som sådant mindre problematiskt.

Nämndemännen utses i dag genom partierna och väljs på kommun- och landstingsfullmäktige. Att det har blivit just dessa som rekryterar är för att partimedlemskap tidigare fungerat som en bra gallringsmetod för om människor är hyvens eller ej. Med främlingsfientliga och nazistiska partiers inmarsch är detta nu satt i gungning. Men det är inte den främsta anledningen att se över rekryteringen. Partierna samlar i dag mindre än fyra procent av folket och är därmed inte längre representativa i att ge hela samhället ett ansikte i rättssalarna.

Ordföranden för Nämndemännens riksförbund menar att bara för att partierna utser nämndemännen betyder det inte att det bara är de med partibok som kan bli nämndemän, utan att partierna kan välja att nominera vilka som helst. En sympatisk syn på saken men också naiv. Partierna utser främst medlemmar ur partierna till maktposter. Partierna har som tidigare berörts monopol på makten i Sverige – varför skulle de vilja dela med sig av den till de som inte är de sina?

Rimliga nya rekryteringsbaser skulle kunna vara där människor med engagemang vistas- på universitet, inom studieförbunden och i det lokala föreningslivet. På så vis kan också mångfalden, som är ett problem i dag, bli bättre. Unga, kvinnor, invandrare och de som bryter mot heteronormen är i dag underrepresenterade bland lekmännen.

Nämndemännens historiska existensberättigande är att de skulle ge insyn i vad som förr var en överklassens arena och domarna korrumperade. I dag är domarna anställda efter flerårig universitetsutbildning och tingstjänstgöring. De borde därmed inte vara särskilt korrupta. Med offentlighetsprincipen har vem som helst rätt att besöka en rättegång och rätt att begära ut handlingar. Det finns granskningsorgan som Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. Insynen är alltså god.

En förbättring för rättsstaten vore, enligt många, om enbart lagfarna domare dömde i svenska domstolar, men nämndemannasystemet har än så länge ett starkt stöd. Däremot borde som ett första steg mot ett bättre rättssystem rekryteringen flyttas från partierna till hela samhället.