Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Vad gör Jimmie Åkesson när väljarna överger SD?

Annons

Sverigedemokraterna har haft stor makt i rikspolitiken de senaste åren. Både Fredrik Reinfeldts alliansregering 2010-2014 och Stefan Löfvens S-MP-regering 2014-2018 hade Sverigedemokraterna som vågmästare.

Anmäl text- och faktafel

En av orsakerna till januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet var just att minska Sverigedemokraternas makt. Genom avtalet behöver regeringen inte längre Sverigedemokraternas passiva stöd för att få majoritet för sina förslag i riksdagen.

Alla partier bakom januariavtalet verkar i dag vara helt inställda på att överenskommelsen skall hållas. Om S-MP-regeringen inte försöker förvanska och fördröja C- och L-förslagen kommer denna troligen att hålla hela mandatperioden. Det innebär att Sverigedemokraterna inte längre får makt eller möjlighet att påverka regeringens politik.

Antalet som söker asyl i Sverige sjunker. Enligt de senaste siffrorna från Migrationsverket beräknas 21 000 söka asyl i år, vilket är den lägsta siffran på drygt tio år. För Sverigedemokraterna är antalet fortfarande alldeles för högt – partisekreteraren Richard Jomshof kommenterade siffran med "Hur länge skall dårarna få hålla på" – men färre asylsökande borde göra att intresset för flyktingfrågan minskar bland väljarna.

Partiet vinner på motsättningar och på att kunna framställa de nyanlända som ett hot

I stället blir det viktigare att de som har fått asyl integreras och får jobb – och där har Sverigedemokraterna knappast något att bidra med. Partiet är ju inte intresserat av integration – partiet vinner på motsättningar och på att kunna framställa de nyanlända som ett hot.

Allt pekar alltså på att Sverigedemokraterna de närmaste åren blir mindre intressant både sak- och maktpolitiskt. I alla fall om övriga partier inte ser till att partiet, eller partiets paradfråga invandring, åter hamnar i ropet. Ebba Busch Thors lunch med Jimmie Åkesson i början av juli och gymnasielagen är två sådana misstag.

KD-ledningen tycks dela den taktiken. Men inte M-ledningen.

SD-ledningen har säkerligen också insett att partiet inte kommer att få någon makt denna mandatperiod. I stället siktar man på valet 2022, och att till dess skapa ett konservativt SD-M-KD-block som ett alternativ till partierna bakom januariavtalet. KD-ledningen tycks dela den taktiken.

Men inte M-ledningen. Än så länge har den liberala falangen övertaget i Moderaterna när det gäller synen på Sverigedemokraterna. Under många år har också samarbete med Centerpartiet och Liberalerna varit Moderaternas enda chans att nå makten. Det bär säkerligen många moderater emot att överge den taktiken, inte minst eftersom det riskerar ett utökat S-MP-C-L-samarbete.

Chansen finns att Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna tillsammans får över 50 procent i valet 2022 – de hade 45 procent i Sifos senaste väljarbarometer – men den är inte så stor. Det är därför svårt att tro att Moderaterna öppnar för SD-samarbete på det sätt som Kristdemokraterna har gjort.

Utan makt eller M-samarbete blir Sverigedemokraterna inte lika intressanta längre, och riskerar att tappa många väljare. Det blir en ny erfarenhet för Jimmie Åkesson och de övriga i SD-ledningen, som blivit vana vid ständiga framgångar val efter val.