Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Socialdemokraternas agerande kring svenska försvaret är obegripligt

Annons

Det finns några områden i svensk politik där partierna brukar försöka nå breda överenskommelser. Försvarspolitiken är ett sådant område.

Anmäl text- och faktafel

I tisdags presenterade den statliga försvarsberedningen sin slutrapport. Försvarsberedningen har bestått av ledamöter från alla åtta riksdagspartier, med förre talmannen Björn von Sydow (S) som ordförande. Beredningen har under två år arbetat med att ta fram förslag till inriktningen på det svenska försvaret.

Med tanke på traditionen om enighet i försvarspolitiken hade de flesta förväntat sig att alla partier skulle står bakom försvarsberedningen slutrapport. Men så blev det inte. För några dagar sedan hoppade Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna av beredningen. Orsaken var att Socialdemokraterna inte vill binda sig för hur mycket pengar som skall satsas på försvaret. Det vill de komma fram till senare.

Det är mycket konstigt agerat av Socialdemokraterna. Det är naturligt att en bred försvarsuppgörelse innefattar hur mycket pengar som skall satsas. Annars blir uppgörelsen rätt meningslös.

Det är verkligen en udda konstellation.

Men så ville uppenbarligen inte Socialdemokraterna ha det. Så nu stöds försvarsberedningens förslag bara av Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det är verkligen en udda konstellation. Även om partierna tillsammans har majoritet i riksdagen är det svårt att förstå hur de skall komma överens om hur mycket pengar som försvaret skall få.

Det säkerhetspolitiska läget, med ett mer aggressivt och oberäkneligt Ryssland, gör att det svenska försvaret måste rustas upp. Försvarsberedningen föreslår också fyra nya regementen och utökad verksamhet på flera orter. Antalet värnpliktiga föreslås öka från 3 000 till 8 000 per år.

Men det vill alltså inte Socialdemokraterna.

Detta kostar pengar. Det naturliga hade varit att nu anslå så mycket som krävs. Men det vill alltså inte Socialdemokraterna. I stället skall pengarna anslås senare, med den uppenbara risken att försvaret ännu en gång får för lite pengar för att klara de uppgifter politikerna beslutat att försvaret skall klara.

Frågan är varför Socialdemokraterna agerar på detta sätt. Under hela försvarsberedningens arbete har det funnits en bred enighet om målen och vilka insatser som krävs. Men när det till sist gällde att anslå pengar, då bröt Socialdemokraterna enigheten.

En annan orsak kan vara att Socialdemokraterna spelade ett högt spel.

En anledning kan vara att de ville markera mot den M–KD–budget som riksdagen röstade igenom i december, och ställa skattesänkningarna i den budgeten mot upprustningen av försvaret. Det skulle få de partier som ställde sig bakom denna budget att framstå som oansvariga.

En annan orsak kan vara att Socialdemokraterna spelade ett högt spel. De trodde inte att Centerpartiet och Liberalerna skulle hoppa av försvarsberedningen, utan hoppades på detta sätt öka klyftan mellan de fyra allianspartierna.

Det spelet misslyckades. I stället blev det tvärtom – de fyra partierna gjorde gemensam sak, och Socialdemokraterna blev kvar tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Ett större misslyckande är svårt att uppnå.

Annons