Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Rasar stödet för Vänsterpartiet när Jonas Sjöstedt avgår?

Jonas Sjöstedt är en populär partiledare. 40 procent säger sig ha ganska eller mycket stort förtroende för V-ledaren, enligt en Novusmätning. Det är klart mest av alla partiledare.

40 procent är också mycket mer än de lite dryga tio procent som Vänsterpartiet har i de senaste väljarbarometrarna. Det är klart bättre än de 8,0 procent som partiet fick i valet 2018, och stämningen i Vänsterpartiet verkar också god, delvis på grund av de goda opinionssiffrorna, delvis på grund av att partiet genom samarbetet med Moderaterna och Kristdemokraterna har lyckats tvinga regeringen både att skjuta på reformeringen av Arbetsförmedlingen och att höja statsbidragen till kommunerna.

Men egentligen borde Vänsterpartiet ha haft ännu bättre siffror. Förra gången Socialdemokraterna samarbetade högerut var på slutet av 1990-talet, då S-regeringen sanerade den svenska ekonomin tillsammans med Centerpartiet. Många S-väljare gick då till Vänsterpartiet, som fick hela 12,0 procent i riksdagsvalet 1998.

Kvinnorna går fortfarande till Vänsterpartiet. Men männen går till Sverigedemokraterna.

Även i dag lämnar besvikna väljare Socialdemokraterna. Men nu är väljarströmmarna lite annorlunda. Kvinnorna går fortfarande till Vänsterpartiet. Men männen går till Sverigedemokraterna.

Jonas Sjöstedt tänker avgå vid partikongressen i maj, och flytta till Vietnam, där hans fru är ambassadör. Nästan ingen vill efterträda honom. En efter en har tänkbara kandidater tackat nej: Malin Björck, Ali Esbati, Hanna Gedin, Rosanna Dinamarca, Ulla Andersson, Jens Holm och Linda Snecker. Senaste nejet kom från Tamara Spiric. Den enda kandidaten som återstår är partiets vice ordförande Nooshi Dadgostar, och allt pekar därför på att hon blir vald.

Det är en klar nackdel att ha blivit partiledare bara för att alla andra tackade nej.

Nooshi Dadgostar är nästan helt okänd för det svenska folket. Hon har varit partiets talesperson i socialförsäkringsfrågor, men har inte gjort speciellt mycket väsen av sig i offentligheten.

Det är därför svårt att bedöma hur hon kommer att klara uppgiften att bli partiledare. Hon har fördelen av att ha ett enat parti bakom sig, vilket är ovanligt för Vänsterpartiet, men det är en klar nackdel att ha blivit partiledare bara för att alla andra tackade nej.

Kortsiktigt kan detta gynna Vänsterpartiet. Men långsiktigt kan det bli tvärtom.

Det är också svårt att se hur Nooshi Dadgostar skall kunna locka nya väljare till Vänsterpartiet. Snarare är risken stor för att partiet tappar väljare när den populäre Jonas Sjöstedt avgår. Även om just Jonas Sjöstedt är ett bra exempel på att det inte finns någon direkt överensstämmelse mellan förtroendet för partiledaren och partiets opinionsstöd, så lär det ändå finnas en del väljare som röstar på Vänsterpartiet just på grund av att de gillar Jonas Sjöstedt.

Politiskt sett kommer antagligen Nooshi Dadgostar att driva samma linje som Jonas Sjöstedt, och försöka stoppa C- och L-förslag genom nya överenskommelser med Moderaterna och Kristdemokraterna. Kortsiktigt kan detta gynna Vänsterpartiet. Men långsiktigt kan det bli tvärtom.

Socialdemokraterna lär inte glömma att Vänsterpartiet motarbetade en S-ledd regering. Och Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna lär knappast tacka Vänsterpartiet för ett gott samarbete efter nästa val, oavsett om detta blir ett extraval eller ett ordinarie val.