Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Nästa steg bör vara att Annie Lööf får chansen att sondera

Annons

Riksdagen beslutade på onsdag förmiddag att rösta nej till M-ledaren Ulf Kristersson som statsminister. Det var historiskt. Det var första gången i modern tid som en statsministerkandidat inte fick stöd av riksdagen i en omröstning.

Anmäl text- och faktafel

Men det var också helt väntat. Fem partier, som utgör en majoritet i riksdagen, hade redan innan omröstningen deklarerat att de tänkte rösta nej till Ulf Kristersson.

Två av dessa var Centerpartiet och Liberalerna. De har därför fått ta emot tonvis med galla från högerhåll de senaste dagarna, vilket också L-ledaren Jan Björklund nämnde i sin röstförklaring.

Det är dock mycket förståeligt att de båda partierna röstade nej, och det är också helt i enlighet med vad partierna lovade innan valet. Centerpartiet och Liberalerna vill inte bidra till att ge Sverigedemokraterna makt, och Ulf Kristerssons M-KD-regering hade blivit beroende av Sverigedemokraternas stöd för att få igenom sina förslag. Det hade gett Sverigedemokraterna ett utpressningsläge och därmed stort inflytande.

Trots detta valde Sverigedemokraterna att rösta ja till honom som statsminister. Detta har säkerligen taktiska skäl.

Sverigedemokraternas försök till utpressning började till och med innan onsdagens omröstning. Partisekreteraren Mattias Karlsson ställde för några dagar sedan ultimativa krav på inflytande för att rösta ja till en M-KD-regering.

De kraven har inte Ulf Kristersson brytt sig om. Trots detta valde Sverigedemokraterna att rösta ja till honom som statsminister. Detta har säkerligen taktiska skäl. Ett viktigt mål för Jimmie Åkesson och de övriga i SD-ledningen är att splittra Alliansen och få till stånd ett SD-M-KD-samarbete. Det målet tror de är lättare att nå genom att rösta ja till en M-KD-regering.

Det mest rimliga borde vara att C-ledaren Annie Lööf får talmannens uppdrag att sondera en ny regering.

Onsdagens omröstning innebär också att Alliansen är svårt sargad. Men alla fyra allianspartier borde inse att de fortfarande har nytta av ett nära samarbete. Centerpartiets och Liberalernas mål är fortfarande en regering där alla fyra Allianspartier ingår. Det finns därför fortfarande gott hopp om att Allianssamarbetet skall kunna fortsätta.

Nu går arbetet vidare med att hitta en ny regering. Talman Andreas Norlén kommer på torsdag att ha en ny samtalsrunda med partiledarna. Vid presskonferensen efter riksdagsomröstningen meddelade han att hans nästa steg antingen är att utse en ny sonderingsperson eller att peka ut en ny statsministerkandidat.

Det är inte rimligt att Socialdemokraterna inte alls bidrar till att lösa upp knutarna

Det mest rimliga borde vara att C-ledaren Annie Lööf får talmannens uppdrag att sondera en ny regering. Hennes främsta uppgift måste bli att övertala S-ledaren Stefan Löfven att överge sitt partis totala nej till att underlätta bildandet av en Alliansregering. Hon måste få honom att inse att Centerpartiet och Liberalerna aldrig kommer att sätta sig i en S-ledd regering, och att han av omsorg om Sverige och för att hålla Sverigedemokraterna borta från makt och inflytande bör släppa fram en Alliansregering som söker breda överenskommelser över blockgränsen.

Det blir ingen lätt uppgift för Annie Lööf, men det är värt ett försök. Det är inte rimligt att Socialdemokraterna inte alls bidrar till att lösa upp knutarna, utan stenhårt håller fast vid sin utgångsposition samtidigt som man kräver att alla andra partier skall göra eftergifter.

Annons