Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reidar Carlsson: När får pensionärerna en långsiktig lösning?

Det måste löna sig att arbeta. Det är något som de flesta tycker är rimligt. De som arbetar skall ha mer pengar att röra sig med än de som inte arbetar och till exempel lever på bidrag.

När det gäller pensionerna har det i dag nästan inte lönat sig att arbeta, eftersom garantipensionen och bostadstillägget har höjts så mycket. Den som har arbetat hela sitt liv kan få ut bara några hundralappar mer efter skatt än den som inte har arbetat alls och har garantipension och maximalt bostadstillägg.

Den här skillnaden mellan i pension mellan dem som arbetat och dem som inte arbetat har fått ett spännande namn i den politiska debatten: "respektavståndet". Många menar nu att "respektavståndet" måste öka, eftersom skillnaden i pension mellan dem som har arbetat och dem som inte har arbetat har blivit för liten. Dessutom är tanken i dagens pensionssystem att pensionen skall vara beroende av livsinkomsten – det skall vara "raka rör" mellan hur mycket man har betalat in under sitt arbetsliv och hur mycket man får ut i pension. Så blir det ju inte alls om den som arbetat hela sitt liv får nästan lika mycket i pension som den som inte arbetat alls.

I förra veckan kom partierna i den så kallade pensionsgruppen – Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet – överens om att höja pensionerna för 2021 genom ett så kallat pensionstillägg. Detta tillägg utgår till alla som har en allmän pension på mellan 9 000 och 17 000 kronor och skall som mest kunna bli 600 kronor per månad.

Det blir därför svårt för Socialdemokraterna att göra partipolitiska vinster på denna pensionshöjning.

Det här innebär att Socialdemokraterna får igenom ett av sina vallöften i valrörelsen 2018, och dessutom en av partiets få punkter i januariavtalet. S-ledningen hoppas nu att detta framstår som en stor seger för partiet, och kan få partiets nedåtgående opinionssiffror att vända uppåt igen.

Men det är nog en felbedömning. Inget parti är emot att respektavståndet ökar – de flesta partier, om inte alla, tycker att respektavståndet har blivit alldeles för litet. Det blir därför svårt för Socialdemokraterna att göra partipolitiska vinster på denna pensionshöjning.

Så var det inte tänkt att pensionerna skulle finansieras

En annan anledning till detta är att höjningen är så liten. Även om några hundralappar extra i månaden självklart är välkommet bland dem som har jobbat och har låg pension är respektavståndet fortfarande väldigt litet. Det krävs mycket mer för att det skall vara tydligt att det har lönat sig att ha arbetat.

Dessutom är denna höjning en kortsiktig lösning på problemet. Pensionstillägget kostar runt fyra miljarder kronor per år och finansieras över statsbudgeten. Så var det inte tänkt att pensionerna skulle finansieras, utan detta skulle ske via pensionsavgifter till pensionssystemet. Men om pensionsavgifterna höjs innebär detta i praktiken högre skatt, vilket belastar den krympande andelen av befolkningen som arbetar.

Förra veckans pensionsuppgörelse är därför bara en kortsiktig lösning. Vad som krävs är en långsiktig lösning som både ökar respektavståndet och säkrar finansieringen för hela pensionssystemet. Hur den lösningen skall se ut har dock inget parti något bra svar på.