Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reidar Carlsson: KD-förslag riskerar att ge mer fusk och byråkrati

I många kommuner har kostnaderna för försörjningsstöd, det som i dagligt tal kallas socialbidrag, ökat de senaste åren. Samma gäller för Norrtälje, där det preliminära resultatet för 2019 visar att socialnämnden gick 10,7 miljoner sämre än budget, varav "bostadsverksamhet och ekonomiskt bistånd" står för 8,4 miljoner kronor. Försörjningsstödet utgör den absolut största delen av det ekonomiska biståndet.

En viktig orsak till ökningarna är att många arbetslösa i dag får försörjningsstöd, och inte a-kassa. Inte minst gäller det nyanlända, som har svårt att få jobb, men som inte har kvalificerat sig till a-kassa. Av de cirka 400 000 som i dag är arbetslösa är det 126 000 som får försörjningsstöd. Andelen utrikes födda är 64 procent. Många av de kommuner som har tagit emot många nyanlända har därför stora ökningar av försörjningsstödet, och har därför mycket större ökningar av försörjningsstödet än Norrtälje.

Försörjningsstödet är dock inte tänkt att fungera som en a-kassa, utan som ett yttersta skyddsnät för dem som under en kort period har problem att försörja sig. Det gör att försörjningsstödet trappas ner för den som får ett arbete, vilket riskerar att låsa fast arbetslösa i bidragsberoende.

KD-ledaren Ebba Busch presenterade i början av veckan partiets förslag att lösa detta: försörjningsstödet till arbetslösa ersätts av en statlig dagpenning. Då minskas marginaleffekterna, samtidigt som staten tar över ansvaret för de arbetslösa. Det gör också att den ekonomiska pressen på kommunerna minskar med 5,5 miljarder kronor, vilket i dag är kommunernas kostnader för försörjningsstöd till arbetslösa.

Det kan låta som en bra lösning. Men det finns flera hakar i KD-förslaget. Går det till exempel att göra en så tydlig uppdelning mellan arbetslösa och icke arbetslösa? Risken är uppenbar att det blir problem, till exempel med omfattande byråkrati eller genom att människor hamnar mellan stolarna när kommuner och stat inte kommer överens.

Ett annat problem är risken för fusk. Det är mycket lättare att fuska i ett statligt bidragssystem än i det kommunala försörjningsstödet. I kommunen lär handläggarna ofta känna dem som söker försörjningsstöd. Så är det inte för de statliga bidragssystemen, vilket är en orsak till att tre tidigare försäkringskassedirektörer nyligen föreslog att kommunerna skall ta över en del statliga bidrag för att minska fusket.

Risken för fusk är också en anledning till att inte låta staten ta över utbetalningen av försörjningsstödet, vilket annars vore ganska naturligt. Det är ju staten som genom sin riksnorm i praktiken lägger fast nivån på försörjningsstödet, och då vore det naturligt att staten också betalar ut detta stöd.

Och om Kristdemokraternas syfte är att lätta kommunernas ekonomiska börda finns det enklare sätt, till exempel att höja statsbidragen med 5,5 miljarder. Det ger kommunerna lika mycket pengar som KD-förslaget skulle ge, samtidigt som man slipper alla nackdelar. Ett ökat statsbidrag skulle inte ge lika stor lättnad för de kommuner där antalet arbetslösa som får försörjningsstöd är som störst, men skulle ändå innebära ganska många miljoner extra.