Annons
Vidare till norrteljetidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Få gillar regeringens politik – men bättre alternativ saknas

Väldigt få gillar S-MP-regeringens politik. Inte ens regeringspartiernas väljare gör det.

Det är slutsatsen i en undersökning där Novus, på Sveriges Televisions uppdrag, har frågat om väljarnas inställning till den politik regeringen för utifrån det så kallade Januariavtalet. Bara elva procent tycker att politiken är bra eller mycket bra, medan 59 procent tycker att politiken är ganska dålig eller mycket dålig.

Det kan tyckas konstigt att regeringens politik har så svagt stöd till och med bland regeringspartiernas egna väljare. Men det är det egentligen inte.

Januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna kom till efter en lång, lång process. Inget av partierna bakom avtalet hade ett sådant samarbete som ett förstahandsalternativ, inte ens som ett andrahandsalternativ. Centerpartiet och Liberalerna var mycket tydliga före valet: de ville ha bort Stefan Löfven som statsminister.

Centerpartiet och Liberalerna fick igenom mest

Det parti som mest ville ha ett S-MP-C-L-samarbete var Socialdemokraterna. Det är därför inte så konstigt att det var Socialdemokraterna som fick göra de största eftergifterna i förhandlingarna inför Januariavtalet, medan Centerpartiet och Liberalerna fick igenom mest.

En naturlig följd av detta är att många S- och MP-väljare är missnöjda med den politik S-MP-regeringen för. Centerpartiets och Liberalernas väljare är däremot mer nöjda, vilket Novus-undersökningen också visar. Men de är inte helnöjda – de ville ju egentligen inte ha någon S-MP-regering, och är därför missnöjda även om regeringen på många områden genomför C- och L-politik.

Det är därför inte alls konstigt att så få gillar S-MP-regeringens politik. Samtidigt är det få som kan peka på ett alternativ som skulle ge en bättre politik.

Ett alternativ till S-MP-C-L-samarbetet är en M-KD-regering. Det var, och är, det alternativ som Moderaterna, Kristdemokraterna och kanske även Sverigedemokraterna förordar.

SD-ledningen har genom åren agerat skickligt, målmedvetet och hänsynslöst.

En M-KD-regering skulle dock bli helt beroende av stöd från Sverigedemokraterna. Från M- och KD-håll tycks många tro att detta inte är något problem, utan att Sverigedemokraterna skulle fungera som ett stödparti, och säga ja till allt.

Det är en väldigt naiv syn. SD-ledningen har genom åren agerat skickligt, målmedvetet och hänsynslöst. Partiaktivisterna är, efter åren av arbete i motvind, hängivna sina idéer på ett sätt som påminner om en religiös sekt. Det är därför orimligt att tro att SD-ledningen inte skulle ställa krav för att stödja M-KD-regeringens förslag, utan snällt låta sig bli överkörd gång på gång.

För dem som inte vill att Sverigedemokraterna skall ha ett avgörande inflytande på regeringens politik, och de är fortfarande många, även bland M- och KD-väljarna, innebär därför 2018 års valresultat att det inte finns så många möjliga alternativ till Januariavtalet och den politik detta innebär. Så även om väldigt få gillar politiken i Januariavtalet har ändå C-riksdagsledamoten Martin Ådahl rätt när han i DN:s intervjuserie med strategiska politiker säger "Jag tror att många gillar Januariavtalet". För vad är alternativet?