Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Det måste gå att leva ett gott liv utan internet

Annons

Vi lever allt större del av vårt liv på och via internet, inte minst på fritiden. Vi handlar mat och kläder. Vi läser tidningen, lyssnar på musik och poddar och ser på film. Vi betalar räkningar och p-avgifter. Vi använder Facebook för att hålla kontakt med våra vänner. Och vi googlar fram saker vi är nyfikna på.

Anmäl text- och faktafel

Detta gäller dock inte alla. Fortfarande är det många som inte vill eller kan använda internet. Många som har dator och internetuppkoppling använder också nätet ganska sällan, och får därför ingen vana.

Enligt den rapport från Internetstiftelsen som kom för några dagar sedan är det i dag en halv miljon svenskar som inte använder internet alls. Det är hälften så många som för ett år sedan.

Men förutom denna halva miljon är det 600 000 som använder internet, men som gör det mer sällan än varje dag. De får därför inte tillräcklig vana, och vågar eller kan inte använda så många av tjänsterna på nätet.

Av dem som aldrig eller sällan använder nätet är, enligt Internetstiftelsen, tre fjärdedelar över 65 år. En större andel av dem är kvinnor, de har lägre hushållsinkomst och bor oftare på landsbygden. De är oftare ensamstående, arbetslösa eller sjukskrivna. De har mer sällan högre utbildning.

Detta gör samtidigt livet mer och mer krångligt för dem som aldrig eller sällan använder internet.

Allt mer av vårt samhälle bygger i dag på att man kan använda internet. Inte minst finns det ekonomiska drivkrafter bakom detta – ju mer medborgare och kunder sköter själva över nätet, ju färre anställda behövs för att ge service. Detta gör samtidigt livet mer och mer krångligt för dem som aldrig eller sällan använder internet. Det blir till exempel svårare och svårare att få kontakt via telefon, eftersom företag och myndigheter vill tvinga fler att använda nätet.

Det här drabbar främst redan svaga grupper. Internet ökar därför klyftorna i samhället. Det skapas ett digitalt utanförskap som förstärker och förvärrar det sociala utanförskapet.

Det kan knappast ses som en medborgerlig skyldighet att vara uppkopplad på nätet.

Ett sätt att minska detta utanförskap är att ge hjälp att hantera tekniken, till exempel på bibliotek eller på seniorboenden, vilket tankesmedjan Seniorkraft föreslagit. Många äldre tycker att det är krångligt att använda internet, och behöver därför hjälp att komma i gång och behöver ha någon att fråga om det uppstår problem.

Men det räcker inte. Många vill inte använda internet. Och de har all rätt att vägra. Det kan knappast ses som en medborgerlig skyldighet att vara uppkopplad på nätet.

Men alla har inte kopplat upp sig än, och många kommer aldrig att göra det. De får dock inte glömmas bort.

Det är därför mycket viktigt att samhället inte helt bygger på internetanvändning. Kommuner, landsting och statliga myndigheter måste vara skyldiga att ge god service även till dem som inte använder internet, och inte ha timslånga telefonköer. Samma krav kan vara svårt att ställa på privata företag, men de flesta av dem borde inse att även om det är lönsamt att flytta över så mycket som möjligt till nätet, så är det många kunder som behöver traditionell service. Och dem kan man inte bara strunta i.

Utvecklingen när det gäller tjänster på internet har gått mycket fort. Men alla har inte kopplat upp sig än, och många kommer aldrig att göra det. De får dock inte glömmas bort. Det måste gå att leva ett gott liv även för dem som inte vill vara uppkopplade.

Annons