Världens hav stod i fokus förra veckan. Orsaken var den FN-konferens om världshaven som hölls 5-9 juni i New York. Sverige var, tillsammans med Fiji, värd för konferensen. Resultatet av konferensen blev en deklaration där länder, företag, miljöorganisationer och andra lovade att genomföra sammanlagt 1300 frivilliga åtaganden. Dessa handlar till exempel om stopp för illegalt fiske eller minskade utsläpp av plast.
Just plastfrågan har blivit stort uppmärksammad den senaste tiden. Många har sett bilderna från Henderson Island, en liten obebodd ö i Stilla havet, 500 mil från närmaste kontinent. Trots sitt ensliga läge är öns stränder fulla av plast. Enligt forskare har ön 671,6 skräpföremål per kvadratmeter och på hela ön finns uppskattningsvis 17,6 ton skräp.
Beräkningar visar att mellan 5 och 13 miljoner ton plast hamnar i haven varje år. Om utsläppen fortsätter i samma takt som de senaste decennierna så finns det år 2050 mer plast i haven än fisk. Dessutom kan det då finnas mindre fisk än i dag, med tanke på den utfiskning av haven som pågår.
Den allra största delen av plastskräpet kommer från de länder i Asien som de senaste decennierna haft en god ekonomisk utveckling. Det är därför bra att Indonesien vid Havskonferensen lovade att minska sitt lands platsskräp till havet med 70 procent till 2025. Även Kina, Thailand och Filippinerna lovade att göra stora insatser för att minska plastutsläppen.
Sverige tillhör inte se största miljöbovarna på detta område. Men vi drabbas av plastskräpet och annat skräp som kastas, blåser eller flyter ut i haven. Det gäller framför allt kusten i Bohuslän där 8000 kubikmeter skräp sköljs upp per år. Det innebär nästan en kubikmeter i timmen.
Stränderna här i Roslagen är inte alls lika drabbade, även om också Östersjön har problem med skräp. Det största problemet här är i stället övergödningen och algblomningen. Men plast finns även i Östersjön. Ett av Sveriges 26 åtaganden vid Havskonferensen innebär ett förbud mot mikroplaster i kosmetika senast 2020. Detta gjordes tillsammans med sex andra länder runt Östersjön.
Även andra av de svenska åtagandena berör Östersjön, som skärpt kontroll av kväveoxidutsläppen och identifiering av skyddsvärda marina områden. Sverige och Monaco skall också arrangera en uppföljningskonferens i oktober i år om Östersjön och Medelhavet.Den här typen av internationella storkonferenser kan kännas som ganska meningslösa – politiker träffas, säger vackra ord och ger en mängd löften, som de sedan ofta glömmer så fort de kommit hem. Och säkerligen kommer inte alla de 1300 åtagandena i deklarationen att uppfyllas.
Trots det är det viktigt med den här typen av konferenser. De sätter ett område i fokus, denna gång föroreningarna av haven. Och även om inte alla löften hålls, så kommer mycket att genomföras. Att föroreningarna av världens hav sätts i centrum ökar dessutom medborgarnas medvetenhet om att något måste göras, vilket ökar trycket på politiker och företag att agera. Och därför är ändå den här typen av konferenser värda sitt pris.
