Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Den hårda kritiken mot Moderaterna är svår att förstå

Annons

Det blev ingen bred politisk uppgörelse om åtgärder mot gängkriminaliteten. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna hoppade av samtalen när de tyckte att de 34 punkter som inrikesminister Mikael Damberg (S) lade fram inte gick tillräckligt långt.

Anmäl text- och faktafel

Det här har de tre partierna fått mycket kritik för. Avhoppet har kallats för politisk taktik och kritiken växte när M-ledaren Ulf Kristersson någon dag senare meddelade att partiet, trots avhoppet, skulle stödja regeringens förslag i riksdagen. C-ledaren Annie Lööf spädde på kritiken i sitt invigningstal på Centerstämman i fredags: "Alla partier som på allvar vill se ett slut på skjutningar och dödligt våld behöver också ha orken och modet att stanna kvar vid förhandlingsbordet och fatta de politiska beslut som behöver fattas".

Det är svårt att förstå den här kritiken. Visst hade det varit bra med en bred överenskommelse, men för att en kompromiss skall fungera måste partierna känna att motparten gjort lika stora eftergifter som man själv har gjort. Nu tyckte uppenbarligen inte Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna att S-MP-regeringen hade gjort tillräckligt stora eftergifter.

Då vore det ologiskt om partiet skulle rösta emot regeringen

Johan Forsell, Moderaternas deltagare i samtalen, skriver till exempel i ett Facebook-inlägg att Moderaterna bara fick gehör för ett av sina förslag. Då är det lätt att förstå att Moderaterna inte tyckte att S-MP-regeringens förslag till överenskommelse var tillräckligt bra.

Det är inte heller svårt att förstå att Moderaterna trots detta tänker rösta för S-MP-regeringens förslag i riksdagen. Moderaterna accepterar ju alla regeringens förslag, men vill ha fler och skapare förslag. Då vore det ologiskt om partiet skulle rösta emot regeringen, och därmed mot sin egen åsikt.

Att Moderaterna kommer att rösta för regeringens förslag innebär att samtalen om gängkriminaliteten har varit lyckade, trots att det inte blev någon uppgörelse. Det innebär att det finns en mycket brett stöd i riksdagen för en lång lista av åtgärder mot gängvåldet. Det är bra.

Dessutom tycks samtalen ha gjort att Miljöpartiet gått med på betydande eftergifter, framför allt när det gäller att avskaffa strafflindringen för ungdomar mellan 18-20 år vid grov brottslighet. Det är en viktig eftergift och är kanske den av Mikael Dambergs 34 punkter som kan ha den största effekten mot gängbrottsligheten.

De skulle innebära ett mycket stort ingrepp i rättssäkerheten.

Det är också förståeligt att Socialdemokraterna inte ville gå med på alla Moderaternas förslag. M-förslaget om visitationszoner är till exempel inte bra. Sådana zoner innebär att polisen inom vissa utsatta områden skall få visitera personer utan misstanke om brott. Det skulle innebära ett mycket stort ingrepp i rättssäkerheten.

Men Moderaterna tycker uppenbarligen att visitationszoner är ett bra förslag. Genom avhoppet från samtalsgruppen kan Moderaterna nu driva detta och partiets andra förslag utan att vara låst av en bred uppgörelse. Visst kan det kallas för "tjafs" och "politisk taktik", men det är oppositionspartiernas roll att driva sina egna förslag när de inte är nöjda med dem som regeringen lägger fram. Detta gäller även för åtgärder mot de kriminella gängen.