Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reidar Carlsson: Åren med Miljöpartiet i regeringen visar att prat och god vilja inte räddar klimatet

Annons

Klimatfrågan är viktig för Miljöpartiet, så viktig att S-MP-regeringen utsett ett av partiets språkrör, Isabella Lövin, till klimatminister. Hon driver frågan med stort allvar och engagemang. I söndagens tv-sända partiledardebatt tog hon till exempel upp klimatfrågan så ofta hon kunde, till och med när andra frågor skulle behandlas.

Miljöpartiet har nu suttit i regeringen i snart fyra år. Med tanke på partiets stora engagemang i klimatfrågan borde partiets politik haft stor effekt, och de svenska utsläppen av växthusgaser borde ha minskat kraftigt.

Men så är det inte alls. I stället har utsläppen ökat något under dessa år.

Under det år som Miljöpartiet haft regeringsmakten under längst tid, och därmed kunnat ha störst påverkan, har utsläppen alltså inte minskat alls.

På tisdagen kom SCB med nya siffror över de svenska utsläppen av växthusgaser under 2017. De visar samma nivå som för 2016. Utsläppen från tillverkningsindustri, hushåll och el-, gas och värmeverk har minskat, medan utsläppen har ökat inom transportbranschen, främst sjöfarten.

Under det år som Miljöpartiet haft regeringsmakten under längst tid, och därmed kunnat ha störst påverkan, har utsläppen alltså inte minskat alls. Det här kan jämföras med alliansregeringens år 2006-2014, då Centerpartiet hade ansvaret för miljödepartementet och var pådrivande inom klimatområdet. Då sjönk utsläppen av växthusgaser med nästan 20 procent.

Det viktigaste för klimatet är inte hur mycket pengar som satsas i statens budget, utan den effekt politiken ger. Och här har MP-politiken varit sällsamt ineffektiv:

Från Miljöpartiets sida brukar man hävda att detta beror på att svensk ekonomi har växt under S-MP-regeringens tid, medan den minskade under alliansregeringens tid. Men det stämmer inte alls. Visst sjönk svensk BNP 2009 på grund av finanskrisen, men den steg under alla andra år med alliansregeringen. Orsaken är istället att S-MP-regeringens politik helt enkelt inte har varit tillräckligt effektiv. Miljöpartiet har drivit igenom en del beslut för att minska utsläppen av växthusgaser, bland annat skattehöjningar, men dessa har inte gett någon större effekt.

Och det spelar ingen roll att miljöbudgeten har ökat kraftigt under S-MP-regeringens tid, något som Miljöpartiet brukar skryta med. Det viktigaste för klimatet är inte hur mycket pengar som satsas i statens budget, utan den effekt politiken ger. Och här har MP-politiken varit sällsamt ineffektiv: trots att miljöbudgeten har ökat med många miljarder, så har inte utsläppen minskat.

Då hjälper det inte att tillsätta en speciell klimatminister, att vilja minska klimatutsläppen väldigt mycket eller att prata klimatfrågor och risken för global uppvärmning så fort det finns en chans. Utan effektiva åtgärder minskar inte utsläppen.

Då behövs det partier som genomföra effektiva åtgärder, inte partier som vill mycket, men som inte kan.

Många menar att Miljöpartiet ändå behövs i riksdagen, eftersom partiet driver på och tvingar de andra partierna till en mer offensiv klimatpolitik. Möjligen har det varit så tidigare, men det är inte så längre. Till och med Moderaterna har ju numer förstått att det behövs en offensiv klimatpolitik.

Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Sverige och alla andra länder måste föra en effektiv klimatpolitik för att inte orsaka en så stor global uppvärmning att livet på vår planet hotas. Detta är dock nästan alla överens om i dag. Då behövs det partier som genomföra effektiva åtgärder, inte partier som vill mycket, men som inte kan.

Annons