Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Partierna måste anpassa sig till dagens eldsjälar

Det har inte bjudits på många storslagna politiska förslag efter Almedalen, men desto fler utredningar.

Annons

I går presenterades tillsättningen av en stor utredning om hur demokratin påverkas av att allt färre blir medlemmar i politiska partierna. I Sverige har de politiska partierna monopol på makten. Den representativa demokratin bygger på idén om att partier är den bästa organisationsformen för ett gott samhälle.

I realiteten så minskar de flesta riksdagspartierna stadigt, med vissa uppgångar under valår. 2012 stack Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ut genom att öka. Det kan därför ifrågasättas om just partierna ska vara där avstamp för demokratins utveckling tas. En av anledningarna till att de minskar är att medlemmarna dör i större utsträckning än nyrekryteringen sker. Problematiskt är att inget av partierna verkar allvarligt oroade av detta, trots att de i dag samlar ynka tre procent av befolkningen i sina register.

Från att vara finansierade av medlemsintäkter är partierna i dag finansierade av lotter, investmentbolag och gåvor. Men främst av statligt partistöd, som inte har visat sig ha någon tydlig effekt på att pengarna investerade från staten generar vinst i form av mer demokrati. Det är problematiskt om det inte generas deltagande och demokrati utan bara käcka valslogans.

Några som lyckats utan samma stora partistöd är Piratpartiet i valet 2009 och Feministiskt Initiativ i valet 2014. De lyckades att göra politiken öppen och lättillgänglig och fick på så vis med sig förstagångsväljarna.Vad gäller att aktivera människor arbetade båda med att sänka ribban för vad som är engagemang med framgång. Det gjorde det möjligt att bidra till rörelsen utan att behöva gå på timslånga möten med dålig struktur och blaskigt kaffe. En attityd av ” Vill du hjälpa till? Kul!” i stället för en kallelse till ytterligare ett valmöte i ytterligare en beige möteslokal där de nya förväntas rätta sig i leden. Här kan de etablerade lära och förändra. Annars kommer de snart att se sig omsprungna av de nytänkande.

Ett medlemskap i ett politiskt parti ger också en full uppsättning med åsikter, och få är de som faktiskt delar ett partis åsikter till 100 procent. Unga i dag är till exempel engagerade i större utsträckning innan – men i enfrågeorganisationer där man får vilja stoppa växthuseffekten utan att också tillskrivas en åsikt om skattepolitiken. Kanske är det därför smalare partier som PP och FI har lyckats. Där måste de etablerade öppna sig, och vara mer toleranta mot oliktänkande inom partiet.

Frågan för utredningen borde alltså inte vara hur samhället kan anpassa sig efter partiernas förändringar utan hur partierna kan anpassa sig efter samhällets förändringar, och det borde göras internt i alla partier, inte av Statens Offentliga Utredningar.