Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ovanligt pigg och intressant partiledardebatt

Riksdagens partiledardebatter brukar vara ganska förutsägbara. Dels har partiledarna debatterat de allra flesta frågor många gånger förut, så partiernas ståndpunkter är väl kända.

Annons

Det gör att debatterna ofta handlar mycket om regeringsduglighet och om att ge trovärdighet. Dessutom gör blockpolitiken i den svenska riksdagen att två partiledare i samma block sällan debatterar med varandra. I EU-parlamentet är inte blockpolitiken alls lika tydlig som i riksdagen. I EU-frågorna är partiernas ståndpunkter inte heller lika kända och sönderdebatterade.

Det här var säkerligen bakgrunden till att gårdagens partiledardebatt i riksdagen inför EU-parlamentsvalet kändes pigg och ovanligt intressant. Partiledarna kunde ta ut svängarna mer än vanligt, debattfrågorna var lite andra än vanligt och skiljelinjerna mellan partierna inte desamma som de brukar vara.

Ett exempel på när debatten tände till gällde den finansskatt som EU-kommissionen och flera länder i EU vill genomföra, och som skulle innebära att EU skulle få beskattningsrätt, vilket man inte har i dag. Socialdemokraterna har ett krav på finansskatt i sitt EU-plattform, och bland annat Centerpartiets Annie Lööf menade att detta innebar att Socialdemokraterna ville ge EU beskattningsrätt.

Detta förnekade dock Socialdemokraternas Mikael Damberg gång på gång. Istället hävdade han att Socialdemokraterna ville ha en finansskatt eftersom man menade att finanssektorn var underbeskattad, och att EU skulle ta in skatten, men att pengarna skulle skickas till medlemsländerna.

Det är svårt att förstå hur Sverige skulle kunna få intäkterna från en finansskatt, när övriga länder som vill ha en finansskatt vill att dessa skall gå till EU. Socialdemokraternas linje verkar inte helt genomtänkt.

På samma sätt hade Mikael Damberg mycket svårt att försvara att socialdemokratiska EU-parlamentariker röstade för att EU skulle få en utökad EU-budget medan Socialdemokraterna här hemma ville minska EU-budgeten. Hans försvar var att rollerna var olika och att Folkpartiets och Centerpartiets EU-parlamentariker också röstade för en utökad EU-budget.

Istället borde han ha tagit avstånd från den här typen av dubbla budskap. Det är ett stort problem att partiernas EU-parlamentariker inte följer partiets linje, utan tycks vilja ge mer makt till EU och därmed till dem själva. Det kanske är naturligt att politiker vill ha mer makt, men det bidrar till att minska väljarnas förtroende för EU och för politiken i stort.

För övrigt stod Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt som vanligt för en svart beskrivning av vad som händer de EU-medborgare som arbetar i Sverige. Visst finns det missbruk av reglerna, men det mesta fungerar utmärkt. Att stänga gränserna, som Vänsterpartiet i praktiken vill, vore verkligen att stoppa utvecklingen mot ett bättre Europa.