Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Otroligt men ändå inte helt uteslutet

Allt pekar på att Tyskland återigen kommer att få en så kallad stor koalition, det vill säga en koalitionsregering mellan kristdemokrater och socialdemokrater.

Annons

Det stod klart förra veckan efter att förhandlingarna mellan de tre partierna CDU, CSU och SPD hade resulterat i en uppgörelse. Nu skall Socialdemokraterna hålla en medlemsomröstning om samarbetet, men det mesta tycks peka på att det blir ett ja.

Det här är inte det enda landet i Sveriges närhet där Socialdemokraterna samarbetar med det största borgerliga partiet. Så är det till exempel i Finland, där Socialdemokraterna och Samlingspartiet, tillsammans med Vänsterförbundet, De gröna och Svenska folkpartiet regerat tillsammans sedan sommaren 2011.

Det är därför inte så konstigt att det finns förespråkare för en liknande koalition även i Sverige. Ekonomiprofessorn Assar Lindbeck har förespråkat detta, liksom Gunnar Wetterberg, före detta samhällspolitisk chef på Saco. Även före detta Moderatledaren Bo Lundgren har öppnat för denna möjlighet.

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven avvisade inte heller ett samarbete med Moderaterna när han nyligen gav sitt ”besked” i regeringsfrågan. Politiskt sett är en S-M-koalition också fullt möjlig i dag. Skillnaden mellan de båda partierna är mindre än på mycket länge. Socialdemokraterna har accepterat det mesta av alliansens skatte- och skolpolitik, och partierna ligger också ganska nära varandra när det gäller synen på valfrihet i välfärden. Partierna skulle säkerligen också ha lätt att kunna enas om en kärnkraftsvänlig energipolitik, och båda partierna tycker egentligen att miljö- och landsbygdsfrågor är ointressanta, även om man då och då försöker ge sken av att ett intresse finns.

Trots detta är ett samarbete mycket otroligt, inte minst eftersom Socialdemokraterna och Moderaterna i decennier har pekat ut varandra som huvudfiender. Dessutom har inte Sverige, i motsats till Finland och Tyskland, någon tradition av den här typen av samarbeten. Det lär därför bli mycket svårt att få fackföreningarna och den socialdemokratiska vänsterflygeln att acceptera en regeringskoalition med Moderaterna, på samma sätt som det blir svårt för många moderata väljare att acceptera ett regeringssamarbete med de så avskydda ”såssarna”.

En S-M-koalition lär också få till följd att både Socialdemokraterna och Moderaterna tappar rejält i opinionsmätningarna, och också i ett kommande val. Istället öppnar sig mycket goda chanser för övriga partier att växa sig starka på Socialdemokraternas och Moderaternas bekostnad. Det är dessa båda partier inte intresserade av.

Det mesta talar därför för att det aldrig blir någon svensk koalitionsregering mellan socialdemokrater och moderater. Men man kan inte vara helt säker.