Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem är den rätte stadsarkitekten?

Annons

Bengt Edlund skriver i NT att ”Norrtälje behöver visst en stadsarkitekt” som svar på Johannes Kroons och min artikel där vi hävdar att det inte är en lösning.

Bengt Edlund har dock en del förbehåll inför valet av stadsarkitekt: ”Han” ska vara av ”hög klass” och vara den ”rätte”.

Anmäl text- och faktafel

Jag drar mig till minnes en annan tid. 1970–tal.

Som ung arkitektstuderande praktiserade jag på Stockholms parkavdelnings exploateringsavdelning.

Kanske hamnens omtvistade betongklippor en dag också lyfts upp som bevaransvärda arkitektoniska element, skriver Mats Wedberg. Illustration: Sydväst arkitektur och landskap

Där var Holger Blom stadsträdgårdsmästare och Bengt Edlund hade en chefsposition. En av mina uppgifter var bland annat att modellera fram en tipp i skala 1:1000 för rivningsmassor som i snabb takt producerades i rivningsraseriets Stockholm.

Tippen var av ansenlig storlek, ett berg av tegelstenar och annat. Tusentals kubikmeter.

Hur gör man en tipp vacker? Förslaget blev ett promenadberg med små platser och träddungar. Men även en skidbacke planerades.

Modellen skulle presenteras för stadsträdgårdsmästaren. Jag visste att han hade en del ”estetiska idéer” som kanske var bra att ta hänsyn till. Därför visade vi först den sidan som skulle bli skidbacke med ”arkitektoniskt” formade backar och krön. Det räckte. Godkänt.

Genom denna lilla ”förevisningstaktik” kunde uppmärksamheten riktas från den egentliga tanken. En lummig promenadstig som klättrade uppför berget. Den gjorde sig inte lika bra i modell och riskerade att bli refuserad. Men en taktisk förevisning släppte igenom idén.

Detta lilla tidsdokument visar att vi i dag har lämnat denna hierarkiska struktur bakom oss. Vi ska inte behöva dölja våra ambitioner för att dessa ska bli godkända. Vi måste i dag mer arbeta i grupper som är öppna och professionella utan att ständigt blicka på vad en eventuell chef av ”hög klass” får för sig.

Bengt Edlund ritade på 1960-talet Tempovaruhusets fasader i Farsta centrum. De var formade som ”tårtpappermönster” och hängde som en kuliss utanför väggen. De blev omdiskuterade och Tempovaruhusen övergav dem efter en tid.

Dessa fasader har numera blivit k-märkta.

Kanske hamnens omtvistade betongklippor en dag också lyfts upp som bevaransvärda arkitektoniska element. Vem vet?

När vi tittar tillbaka kan vi se hur tiden förändras. Vi kan se hur nya sätt att arbeta och skapa livsmiljöer träder fram. Där ska vi fortsätta och bli bättre!

Det ställer stora krav på alla inblandade både invånare och planerare. Men det är mycket mer spännande än att längta tillbaka till den ”rätte”.

Mats Wedberg (MP), arkitekt SAR MSA

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons