Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen svartmålning, men berättigad kritik

Annons

Jessica Ericsson (L), ordförande för landstingets hälso- och psykiatriberedning, bemöter den 24 november min debattartikel om de försämrade möjligheterna för traumatiserade kvinnor att få adekvat hjälp. Hon gör det genom att anklaga mig för att ljuga och att jag använder #metoo-kampanjen för att svartmåla mina politiska opponenter.  

Det är tråkiga angrepp, som är kränkande. Jag svartmålar inte. Jag är däremot upprörd och framför seriös och berättigad kritik över plötsliga och ogenomtänkta försämringar. Det här drabbar i första hand kvinnor som efter svåra övergrepp ofta har fått sina liv förstörda och ofta har livslångt lidande. Därför är det en jämställdhetsfråga och måste naturligtvis uppmärksammas extra i belysningen av metoo.

Jag svartmålar inte. Jag är däremot upprörd och framför seriös och berättigad kritik över plötsliga och ogenomtänkta försämringar, skriver Bengt Annebäck. Foto: Sören Andersson, TT

Jag är mycket väl medveten om att det formella skälet till att avtalet med Kris- och traumacentrum (KTC) upphävs är felaktigheter i upphandlingen, men eftersom ingen ny upphandling ska ske av traumabehandling för den här gruppen patienter, så är det uppenbart att det också handlar om besparingar.

Eftersom de flesta remisserna till KTC kommer från specialistpsykiatrin på grund av att de saknar kompetens och resurser för behandling av de komplicerade trauman det gäller, är det ytterst märkligt att landstinget hävdar att psykiatrin kan ge likvärdig vård. Om man nu gjort en genomlysning av alla resurser i psykiatrin, så borde man redovisa var denna kompetens finns och göra det till exempel i vårdguiden och fram för allt redovisa det för KTC, som inte fått besked om vart man ska skicka 140 remisser på patienter som väntar på behandling.

Varför endast patienter födda utanför Sverige ska få riktigt kvalificerad hjälp för sina komplicerade trauman förstår jag inte. Varför landstinget inte är mera månt om att ta till vara den långvariga erfarenhet och specialiserade kompetens som KTC, Röda Korset och Ericastiftelsen har förstår jag inte heller.

I den nya upphandlingen av behandling av patienter med krigstrauman har villkoren utformats på sådant sätt att det blev svårt för KTC och Röda korset att konkurrera. Det är de kapitalstarka bolagen utan specifik erfarenhet av komplicerade trauman, Capio psykiatri och Praktikertjänst psykiatri, som nu rott hem uppdragen. De kan erbjuda vård billigare.

Vid samma sammanträde i hälso- och sjukvårdsnämnden, där upphandlingen beslutades, konstaterades i ett annat ärende att bland annat Capio psykiatri och Praktikertjänst psykiatri har allvarliga brister i sina uppdrag i psykiatrin, men det spelar tydligen ingen som helst roll. Inte heller att flera hundra svårt sjuka patienter tvingas avbryta sina terapier och fler hundra patienter tvingas vänta.

Att inte kvalitet och erfarenhet räknas mer är obegripligt när det gäller en extremt svår behandling.

Bengt Annebäck (MP)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons